Aftonbladet – 12 december 1864, sida 2

den. Älskar du honom inte? är du inte kär i honom ?? ?Du frågar så besynnerligt. Inte kan jag vara kär i en menniska som jag knappt kän ner? Du vet ju att vårt giftermår blifvi bestämdt på förhand emellan hans far och min, hvilka varit kamrater och ungdoms vänner?? Aha, der ha vi det!... Lilla mamsel harmas öfver att hon inte fått välja sjelf: att hon inte blifvit föremål för enstor, sublim, romanesk kärlekshistoria; behörigen inoch utveeklad, samt slutligen efter alla konstens reglor lyckligen löst vid kuller stolarne.? Förskona mig från ditt olämpliga gyckel?, afbröt Emelie förnärmad. Du har under vår sammanvaro haft tillräckligt tillfälle att lära känna mig; således vet du alltför väl att jag är ingenting mindre än romanesk. Hvad den der stora sublima kärleken beträffar, så får jag en gång för alla underrätta dig, att jag alldeles inte tror derpå. Den kan väl ha existerat förr i verlden; numera är den blott till finnandes i romaner.? Och jag som trodde att du grämde dig öfver att din fästman var för kylig i sättet att ådagalägga sin ömhet. Tvärtom! Jag skulle, tror jag, hysa ändå lera sympatier för Edvard om han vore litet mindre sentimental, men han tror visst att sådant hörer till pjesen förlofvade emelan. Likväl tänker jag småningom vänja honom derifrån; jag vet ingenting osmaklisare än förlofvade och nygifta som prata lumheter, himla sig, grimasera och karessera — och sedan, så ledsamt det är, så röttande. Men sak samma för öfrigt. Hela ifvet är odrägligt.? Den unga damen suckade, höjde på ax