Aftonbladet – 10 december 1864, sida 3

nämnda kritiserades alliansen med Preussen skarpt. Vi ha redan meddelat innehållet af grefve Mensdorfts förklariog till försvar för regeringens politik, och man torde crinra sig, att den icke synnerligt afvek från grefve Rechbergs tidigare yurande i denna riktning. Oppositionen fann sig emellertid icke nöjd med ministerns försäkringar. Professor Brinz påstod sålunda, att en allians med Preussen icke lät sig tänkas, med mindre Bismarck trädde ur kabinettet i Berlin; ty Österrike kunde blott gå hand i hand med ett liberalt styrdt Preussen. Kuranda anmärkte, att ministörens käcka utlåtanden i det hela funnit bifall; men detta bifall hade icke beledsagat de ord, hvarmed den betecknade den preussiska alliansen såsom en nödvändighet. Denna allians måste upphöra på samma gång som det krig, hvilket föranledt den, och Österrike borde återvända till utgångspunkten för sin traditionella politik. Talaren berörde äfven den åsidosättelse, hvarför österrikiskh trupperna varit föremål under fälttåget, och anmärkte dervid: ?Med denna fiende, mina herrar — med denna vän, ekulle jag säga (allmän munterhet) — skola vi alltså sluta förbund i farans stund, utan att veta huru han vill göra sig deana fara till gagn.? Preussens annexionspolitik kunde drifva Österrike och andra tyska stater i armarne på Frankrike: men för ögonblicket hade man mest skäl att frukta ett förbund mellan Preussen och Frankrike. Mählfeld. kallade österrikiskt regeringens uppträdande i slesvigholsteinska frågan för en illusion. Han förklarade att Österrike borde afhållit sig från hvarje ensidighet i sitt handlingssätt och endast följt en förbundspolilik. Slutligen yttrade han, under lifligt bifall: Om Österrike under nuvarande förhållanden var i godt förstånd med Preussen, så närmad? sig en dylik politik starkt en förbrytelse, till och med om belöningen derför vore en garanti för besittningen af Venedig. En sådan politik måste drifva blygselns rodnad upp på hvarje sterrikares kinder. Egde dercmot icke en ådan vänskap rum, så var det icke nog att å emellan och mäkla. Österrike måste rent af tukta Preussen.? Sedan ytterligare ett par deputerade från de slaviska provinserna framställt Österrikes förbund med Preussen säsom farligt och onyttigt, tog grefve Mensdorff åter ordet och försvarade regeringen emot ett yttrande af Kuranda, att Österrike till viss grad deltagit i kriget af rent liebhaberi?. Grefven hänvisade till Österrikes ställning såsom stormakt och protesterade i ministörens namn emot detta yttrande. — Ännu värre blef regeringen medfaren i följande mötet den 3 December, då den aldelning af adressen, som handlar om det ännu bestående belägringstillståndet i Galizien, kom under behandling. Ministeren har velat göra gällande, att belägringstillståndet är en administrativ åtgärd, för hvilken regeringen väl är moraliskt förpligtad att aflägga räkenskap för riksrådet, men för öfrigt alldeles icke står till ansvar inför kamrarne i denna punkt. Denna ministerens uppfattning, som förfäktades af de tre ministrarne Meczery, Lasser och Schmerling, led ett totalt nederlag i deputeradekammaren, som med nära tre fjerdedelar af rösterna antog en period i adressförslaget, så lydande: Huset väntar att regeringen, i öfverensstämmelse med författuingen, skall framlägga grunderna till och verkan af belägringstillståndet i Galizien.? Detta resultat framkallades väsentligen genom ett tal af Protobevera, som med stor styrka ådagalade, att riksrådet måste fastbålla sin fordran, om det icke ville i verkligheten afsiå från all konstitutionel myndighet. Protobeveras yttranden gjorde isynperhet starkt intryck, emedan han iprivatlifvet är en of Schmerlings förtroligaste vänner och förr varit österrikisk justilieminister. General-Corresp. berättar, ait då österrikiske kejsaren den 1 d:s återvände från Schönbrunn till Wien exploderade under hans vagn en med explosionsämne fyld kupsel, dock utan att göra någon skada. Österrikiska rikslörsamlingen emottog i silt möte den 2 dennes med lifliga bifallsrop grefve Mensdorfis försäkran, avt slesvigholsteinska frågan skall lösas i öfverensstämmelse med Österrikes ära och tyska förvundets rättigheter. Den skarpa kritik, som riksförsamlingen riktat mot alliansen med det Bismarckska Preussen, har på regeringskretsarne gjort desto större intryck, som den otvifvelaktigt är ett troget eko af allmänna opinionen i Österrike. De flesta talarne riklade sina angrepp icke mot Preussen sjelft, utan mot den nuvarande regimen i Preussen och ansågo att en pålitlig allians mellan tyska stormakterna fvarken är önsklig eller möjlig, innan hr v. Bismarek återvändt till privatlifvet. ITALIEN. Uti senatens sammanträde den 5 dennes klarade inrikesministern, att då Septemberfördraget skall föra. slut på allt inblandance från utländsk sida uti de italienska angelägenheterna, så ligger det uti Ituliens intresse, att tillbakasiå hvarje anfall, som är ämnadt att komma påfvedömets verldsliga makt till hjelp. Om på det påfliga området skulle utbryta ett uppror, så öfvertager Italien ingaluoda förbindelsen att undertrycka detsamma; det är genom konventionen endust förpligtadt att hvarken angripa eller låta angripa påfven. SPANIEN. Från Madrid berättas, att bref ankommit från San Domingo, af hvilka inhemtas att agenter från Haiti uti de upproriskas läger utverkat, att dessa sistnämnda plötsligt åter afbrutit sina underhandlingar med spaniorerna. Det parti, som till hvarje pris vill fortsätta kriget mot Spanien, hade med de haitiska emissariernas tillbjelp åter kommit till väldet. RYSSLAND, Ryske öfversten vid ridande gardesregementet Stremouchow, hvilken i en duell dödligt sårat ryttmästaren vid samma regemente Klokatschew, har jemte sina sekundunter, ryttmästaren baron von Wolf och löjmantenv Spersdins I ät blivi dömda förlust c sa sin rang, Da