Aftonbladet – 10 december 1864, sida 3

ning, de bada sistnämnda med Mendelssonms mu Isik, den förstnämnda med Lachners. Underrättelser från Danmark. Den pr telegram omtalade festen för Ftedrelandets stiftare och nuvarande utgifvare hölls den 7 dennes i kongl skjutbanan. Omkring 270 personer af alla åldrar och stånd deltogo i denna hyllning åt friheteus ceb nationalitetens förkämpar inom pressen, och mänga flera, som önskat vara med, hindrades derifrån genom det inskränkta utrymmet. AF tidningens stiftare hade finansminister David, fullt erkännande den honom visade välviljan, dock på grund afsin ställning afböjt inbjudningen och Gjödvad var af sjukdom hindrad att närvara. Första skålen utbragtes af kapitenen och bryggaren Jacobsen, och gällde konungen, emedan sådant vore vedertaget bruk i en politisk församling och grusdadt i danska folkets hela monarkiska karakter. Folket hyste vördnad för konungen, men kärlek kunde han blott vinna genom ett längre och godt samlif med folket. Säsom konstitutionel konung hade han visat redlig vilja att handla efter författningen, och tal. hoppades att folkets vilja skulle hjelpa konungen att undvika alla faror, och hos honom utveckla samma känslor som lefde hos folket. . Sedan derefter några verser af Hostrup blifvit afsjungna, föreslog prof. Hammerich skålen för Feedrelandet. Talaren uppdrog en historik öfver tidningens förflutna bana, och yttrade slutligen alt det ända från de ledande artiklarne till följetongen alltid baft ett vigtigt innehåll, och eiterlemnat ett intryck att hvad som blifvit sagdt varit ärligt menadt. Man kunde se det på den i 1839 års anmälan angilna väg, och man måste medgifva att den blifvit följd under 25 är. Det kom sig deraf att utgifvaren icke läte hänföra sig af nycker, uton styrde kurs efter stjernorna, frihetens morgonstjerna och Nordstjernan. Tal. slutade med ett: Tack för dessa 25 års trohet, mod och endrögt! Lefve Feedrelandet? ! Härpå svarade redaktören Plou; Han betraktade denna fest såsom ett erkännande. att pressen är en god sak och pressfriheten nyttig; den bevisade att det rätta förbållandet eger rum mellan pressen och dess publik och den utgjorde slutligen en attest tör lång och trogen tjenst. Feedrelandets förnämsta mål hade varit tre: först konstitutionel frihet, vidare danskhetens bevarande i Slesvig och slutligen åstadkommandet af en förening mellan de tre nordiska rikena. Och för dessa trenne mål tömde talaren en skål. Inspektör Brig föreslog skålen för Danmark, efter afsjungande af några verser utaf E. Lembke, hvarefter prof. Clausen, till en säng af Richard, talade för Norden, och anmärkte att de förenade rikenas regerings politik hade ingenting gemensamt med Gustavernas och Öurlarnes stora politik, men att folket stod utanför den statskonst, som låtit Danmark kämpa allena. Han tömde en skål för den kraftiga utveckling i Norge, som betecknade dess 50-åriga frihetslif, yttrade en varm välönskan för den starka frihetsrörelsen i Sverge och önskade att Danmark måtte okufvadt härda sin ställning såsom Nordens förpost. Prof. Ballin föreslog skålen för bladets grndläggare, hvarpå Orla Lehman tackade, helsad af starka bravorop. Han uttalade denna tacksamhet jemväl på den frånvarande Davids vägnar, ty han var öfvertygad stt denna värderade den visade erkänsian, och om han ock gått en annan väg i den nationella frågan, vore han dock innerligt tillgifven den konstitutionella friheten, och dess bästa stöd inom miniseren. Tal. framhöll vidare Gjödvads rena karakter, som haft stor betydelse för Pressens moraliska hällning och konseqvens; talade derefter om Christensen, hvilken han alltid med glädje erivrade som medarbetare, ehuru de nu vore politiska motståndare. Derefter öfvergående till tidningen Feedrelandet, yttrade han, att han just i dessa dagar med tillfredsställelse genomläst det program han skref för 25 år sedan, ty det var ännu oförändradt, och mycket af hvad som då uppställdes såsom tidningens mål var nu uppnädt. Det slutade med en förhoppning om enighet i det bufvudsakliga, välvilja i allt. Men välviljan var en egen sak för en redaktör, den märkte han icke mycket af och hvad enighet angick, så tycke man nu om att säga: enighet gör styrka?, men deruti funnes ingen mening, om man ej på samma gång visade hvarom man skulle vara enig. Ville man att vi skulle rätta oss efter våra nya vånner, att vi skulle bortkasta hoppet om Slesvig och uppgitva Norden, så önskade han ingen enighet, utan strid — strid mot tyskeriet, som förlamat vårt försvar och förgiftat vår frihet. Inbjudningen i afton hade han gladt sig åt, emedan den påminte om den gamla evigheten. Måtte vi åter för en id sätta striden åsido och samlas kring danskhetens och fribetens baner. Det gäller pu att värna om vår nationalitet och vår grundlagsn essiga frihet. En skål förreorganisationen af det nationelt liberala partiet?. Sedan vidare Christensen föreslagit en skål för grundlagen af den 5 Juni 1849, prof. Steen för den fria pressen, löjtnant Rosenmiller från Sverge för danska folket, pastor Helveg för slesvigarne, pastor Krogh för skalden Ploug, Rimestad för Junigrund-. lagen och Rode för qvinnorna; — afslutadara fastan Anrläesne II halt 11