Aftonbladet – 10 december 1864, sida 2

förande i Sverge är dock icke äldre än r från år 1594, då enligt Abraham Brahess dagbok en komedi blef azerad på slottet !y i Upsala? för Sigismund (troligast någon le italiensk komedi, spelad af personer vidll sjelfva hofvet), från följande året 1595 ärt i samma dagbok antecknadt, att en komedi li likaledes ?agerades på slottet? för hertig c Carl (på stora rikssalen). Den äldsta på l svenska språket ulgifna komedi är den nyssl1 antydda af 1550, Tobie Comedia, om lt hvilken man dock ieke känner, att den nå Ic gonsin blifvit ?agerad. ( Tobie Comedia? (sednast, 1549, utgifven!t af grefve Manderström), anses vara förfat-c tad af Olaus Petri och så länge icke andra 1 och bättre skäl gifvas, torde sannolikhe-j, terna få tala för att så verkligen är. Detl. är en så väl till form, som innehåll, sann-4 skyldig skolkomedi?, den må nu hafvall varit i svenska skolor spelad eller icke; den tyckes dessutom vara original, om än 1 möjligen föranledd af exemplet utaf vissa l utländska komedier öfver samma ämne, ls men utgör, strängt taget, liksom de tyska ls skolkomedierna, endast ett slags i drama-1 tisk form utförd parafras af den gammal-I testamentliga fabeln. Hr L. ger oss ens temligen utförlig analys af stycket. — Till samma dramatiska kategori, som Tobie Co-1s media, nemligen skoldramat, sluta sig nära 4 ett par andra svenska originalet, begge af en och samma författare, som gissningsvis i antages att hafva varit en prest vid namn is Thomas Petri; den ena har till titel 7?Konung Davids historia? (tryckt 1604), den andra: Josephi historia? (tryckt redan 1601). Båda äro i flera afseenden ännu svagare än Tobie Comedia, de tyckas ej heller ens varit afsedda för ?scenen?, utan snarast för att på ett Penfaldigt sätt förebålla? menige man ett par episoder ur gamla testamentet, här för ombytes skull satta i ett slags dramatisk form. Mera beräk-. nade för alt uppföras synas ett par andra svenskaj komedier från denna tid hafva varit, hvilka för öfrigt så tll vida skilja sig från de nyss omtalade, att de mer . än dessa befinna sig på det gamla mysteiels? terräng. En af dessa öfverskrifves: ?Om menniskans skapelse och hennes fall?, den kännes af en hondskrift, som åtminstone är äldre än år 1599 och som har en anteckning, hvilken tyckes bevisa, att sty ket verkligen varit uppfördt sceniskt; f öfrigt är det en ytterst naiv kompositien, der djefvulen föreställes fresta fru va under skepnaden af en piga?, förmodligen — säger hr L. litet maliciöst — derför att det jät sig svårligen göra att på scenen föreställa ormen?. Ett annat af dessa mysteriebeslägtade stycken, likaledes utan tvifvel bestämdt för alt ageras, är det, som har den latinska titeln: ?Jesus docet in templo?; det är intressant framförallt genom den oskuldsfullhet, hvarmed den (okände) författaren låter ett: och annat drag af svenskt hemlif framskyrnta i det israelitiska äfventyret. Ett skådespel, .som ?bildar en öfvergång mellan de stränga bibeldramerna och de verldsliga dramerna från följande århundradet, är ?Holofernes och Judiths historia, ett stycke, som enligt en gammal påteckning skall hafva varit ageradt i Upsala (förmodligen då på 1590-talet), och hvilket till och med öfverallt bär vittnesbörd om en formlig scen-anordning; man finner här en påfallande tendens till fantasiskapelse på fri hand — den af hr L. meddelade episoden: Holofernes gästabud? är ett ganska godt exempel på en sädan friare komposition, en tillstymmelse. till något verkligen d tiskt, om än skäligen primitivt för och det är ganska visst, att i formelt a ende är detta stycke ett stort steg framå jemförelse med de ofvan anförda äldsta skoldramerna. Genast vid inträdet i sjuttonde århundradet möta vi ett svenskt drama af större be-d tydenhet, än alla de föregående, och hvilKet redan i och för sig betecknar en helt ny riktning inom den dramatiska litteraturen, riktningen till det verldsliga skådespelet i motsats till det äldre religi Anslagel härtill var redan gifvet af åtskilliga utländska skådespelsförfattare, den svenska komedien Thisbe?, uppförd 1610 i Arboga, sedan i flera andra rikets städer, står helt och hållet på denna nya grund. Stycket anses vara författadt af en viss mag. Mag1 Olai Asteropherus, på sin tid berömd läkare, vid början af 1600 talet rektor i Arboga, sedan kyrkoherde, en man, som rest mycket utomlands och derunder naturligt nog blifvit förtrolig med epokens nyaste dramatiska litteratur. Visst är, att det är skrifvet af en man, som helt och hållet förstätt alt tillegna sig tidens smak och haft mod att bryta med alla äldre dramatiska traditioner. Thisbe? är, redan som hednisk komedi betraktad, någonting he!t annat, : än alla föregående svenska dramatieka för i sök, men det har dessutom flera andra egenI: skaper, som göra det till en ganska mö lig dramatisk företeelse; redan sjelfva dik-! tionen är flerestädes ett godt stycke före sin ! ; 4 tid och man stannar gerna ett ögonblick vid sådana aningar om en svensk framtidspoesi, som t. ex. de strofer, deri hjeltinnan, längtande efter det fria naturlifvet, utI. bryter: Ack, vore jag nu i rosenlund, der man jagar med hök och hund, och finge af kalla källor dricka! det ville jag räkna för en lycka, — och hvila min kropp i grönan dal, i skuggan under ek och al ! sin enkelhet nästan påminner om Shakspear, tolkar sin fr med Thisbe:, Ack, hvi äro dock de timmar så kort, hvi löper denna natt så hastigt bort? Apollo. blif dock under en stund d öfver det nattliga mötet 4 j lj . eller der Pyramus i ett språk, som med all l, J ( G