Aftonbladet – 10 december 1864, sida 2

dens invånare, man dock ej borde afhålla sig från deltagande i valet, dels för att afgifva en åtminstone moralisk opinion, när flertalets juridiska och legäla rätt såsom i detta fall är förbisedd, dels ock för att ej kunna beskyllas för att, ;enom underlåtenhet att begagna sin rösträtt, hafva bidragit till ett möjligtvis mindre önskärdt resultat af valet. Man öfverenskom derjemte om, att offentligen anbefalla de kandidater, som klubben för sin del ansåg mest lämptiga, att såsom fullmäktige bevaka stadens intressen, RE — Wenersborgs Tidning för sistl. tisdag innehåller följande pikanta skildring af mormoners uppträdande i nämnde stad: Redan under förliden vecka höllos flera mormonsammanträden och predikningar på stadens ebit. Församlingen borde bereda sig — hette det — för att värdigt mottaga den stora ära, som i dagarne skulle vederfaras mormonsamfundet i Wenersborg, då tvenne ansedda prester väntades till staden. — Till sistl. gårdagsafton hade kallelse ock utgått, att dessa prester till staden ankommit och generalförsamling beramades hos skoflickaren J. P. Lod i Östra Haga till kl. 7 på aftonen. Vår referent plöjde villigt den bottenlösa vägen tillmormonkyrkan, för att få reda på hvad som förehades. Genom en dörr, som tvingar den inträdande att bilda en 90 graders vinkel, syntes på ett mindre bord, på hvilket jemväl lågo uppstaplade en nedsvärtad bibel, 2 nya testamenten och 4 mormonpsalmböcker, två dankar, spridande ett matt, rödt sken på mormonernas allvarliga anleten, hvilket sken flera gänger närmade sig till fullkomligt dunkel af den i det lilla rummet om blott 12 å 15 qvadratalnar uppfyllda förtätade qväfgasen. Församlingen kunde bestå af ungefär 15 å 20 mormoner, hvilka i detta usla kyffe, om icke fulla 6 fots höjd, inpackat sig. De från Skåne ankomna predikanterna voro tvenne, hvilka presiderade vid öfra bordsändan. Nu uppträdde n:r 1, förre bränvinsbrännaren J. Jönson, ungefär 22 år gammal, lång och mager samt ljuslagd, i handen förande en röd näsduk, hvarmed han immerfort gned sig i ansigtet. Hans predikan varade ungefär 1774 timma och bestod af en mängd förvrängningar af bibelns läror och dömelse emot den lutherska läran och dess prester, som ingalunda kunde berömma sig af den högrekallelse, som talaren, de heligas prest. Han påstod ifrigt att Josef Smitt var den ofelbare Guds helige profet och att alla sanna kristna böra fly till hans fotapall och göra sig till del det stora tusenåriga rike, som nu är fast grundlagdt i Utah; att endast mormonerna äro i besittning at nycklarne till himmelens port och att utan fullkomligt dop (doppning) ingen kan genomtränga det gudomliga stängslet; att qvinnan skulle evigt blifva mormonernas egendom, utan sjelfständighet samt ängd från alllärareverksamhet, emedan detta är Guds och Josef Smits strängeliga befallning; att flera syner och uppenbarelser i dessa dagar blifvit gifna de heliga profeterna i Utah; att Frälsaren sjelf helt och hållet peddop ade sig i Jordans flod, som uppgafs ligga vid Roms södra gräns; att amerikanska kriget var ett religionskrig, som uppkommit genom amerikanarnes syndiga anslag mot mormonerna och att Kristi mening är att utrota hela den amerikanska nationen från jorden, hvarefter turen skulle komma till alla öfriga nationer utom de sista heligas rike och att detta skulle ske ännu under närvarande tidsålder, hvarefter mormonerna skulle blifva regenter af jorden. Men härförinnan skulle krut utsås i öknen och antändas för att utrota vildarne,! hvilka nu oroa mormonernas nya rike. Att i fall någon lefvande varelse blef öfrig, skulle ett stort odjur komma från himlen i skepnaden af en häst, med hufvud af silfver, mahn af guld, bringa af kristall, buk och länder af koppar samt fötter och ben af ler och jern, för att åtaga sig det återstående af den allmänna förödelsen. Detta är det hufvudsakligaste af hvad referen: ten kunde uppfatta af den mängd galenskaper, som icke uttalades, utan utskrekos af den framåtlutande mormonpresten, emedan den heliga, låga hyddans tak icke medgaf predikantens figur att bilda rak linia. Huruvida församlingsboerna begrepo ett ord af den breda, skånsk-danska dialekten, veta vi ej, men att döma af den oro som jemt rådde inom församlingen, torde högst få hafva uppfattat en predikan som innehöll ailt utom sundt förnuft. Också tillkännagaf förre bränvinsbrännaren sitt missnöje med den ringa uppmärksamhet som denna församling ådagn de — en orsak till att han nu kl. 9eftermiddagen, i förtid, slutade sin predikan med afsjungande af n:r 33 i mormonpsalmboken, lydande en melodi närmast liknande vaggvisan: Gossen som på berget stod i det kalla regnet. Gudstjensten afslutades af predikanten nr 2, J. Karlson, f. d. sjöman, 19 å 20 år gammal, genom några mormonböners uppläsande, hvervid händerna höllos utbredda straxt ofvan öroNu öppnade presten nr 1 sin kolporti a och utbjöd mornmonskrifter till forskillig: priser efter bästa råd och tillfälle?. Men marknaden var flau; ty medan ref. stannade och satte några spörjsmål på herdarne, såldes intet. På anmodan Företedrles herdabrefven, utgifna på danska af en J. G. Sandberg — stafvadt Sanbärg — samt sekreteraren J. Sköldebrand, Köpenhamn. Under predikan afbröts predikanten flera gånger af ganska hårdsmälta inkast af kommande och gående — en bad predikanten n:r 1 dra så långt pepparn växer, och mellan i förstugan hördes en tysk dialekt utropa: Sie äre mal ein schakredmensked poricka, som blos vill ferschtere den arraen mensch. I dag på morgonen afgingo de båda mormon presterna i Zions tjenst öfver Dalbobron, med: örsta station hos Petter Eliasson i Kopparudden, för att lyckliggöra äfven Dal med sin lära. LITTERATUR TIDNING.