Aftonbladet – 9 december 1864, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet ! Bland redogörelser för festligheterna vid och i anledning af södra stambanans öppnande den 1 innevarande månad, har den berättelse om dagens firande inom Smålands nation i Upsala, hvilken läses i Aftonbladet för den 5 dennes, framkallat några betraktelser, hvilka det kanske icke är skäl att undanhålla offentligheten. Vid tillfället föreslogs af professoren Rydin en skål eller måhända särskilda skålar för rikets ständer. som anslagit medel till jernvägen, fö grefve Rosen, som väckte förslaget om jernvi gar i Sverge, och friherre Ericson, under hvars ledning detta förslag blifvit förverkligadt. Den rättslärde professorn fann alltså både rätt och i sin ordning att med en hyllningsgärd ihågkomma äfven upphofsmannen till våra svenska jernvägar, grefve A. E. von Rosen, medan hos de officiella Iställarne af invigningshögtidligheterna bemälde grefves förtjenster i detta fall, s som det synes, icke hafva kommit i åta Han har nemligen, sävidt de allmänna tidningarne upplysa, hvarken varit inbjuden att öfvervara banans öppnande ej heller har i sammanhang med de många glädjeyttringarne öfver hennes fullbordande namnet A. E. von Rosen blifvit uttaladt, vare sig i Jönköping eller Malmö eller det i södra stambanans historia så famösa Nässjö. Men detta förhållande står ej enstaka. Grefve Rosen vistades i Göteborg, när den första biten af vestra stambanan öppnades till Jonsered. Han umgicks dagligen med statens öfveringeniör för detta bandistrikt: men han var icke inbjuden att deltaga i det högtidliga öppnandet af nämnde bansträcka. Sammaledes när banan öppnades till Falköping. Vid vestra stambanans slutliga och fullständiga invigning den 4 November 1862 var grefve Rosen omsider särskildt ihågkommen med en inbjudning, då hans närvaro bland ri kets ständer dock antagligen ej kunde undvika Af glömska kunna sådana uteblifvanden uppmärksamhet icke hafya härrört, likasom ick grefve Rosens förtjenster om de svenska jernvägarne af dem förringas, än mindre utplånas. Hvar ligger då skälet till hans förbigående, under det personer, hvilka ej på långt när så mycket som han, eller t. o. m. alls intet stå i förbindelse med jernvägarne, varit ihågkomna? — Förhållandet må förklaras huru som helst, så är det icke möjligt, att den varmhjertade mannen kan undgå att känna sig kränkt af ett sådant tilbakasättande. och denna känsla skall säkerligen finna genklang hos hvarje svensk. som ärar förtjensten, med aktning för rätt och sanning.