Aftonbladet – 9 december 1864, sida 3

turligtvis främst de som alltid varit nationalitetens och den skandinaviska tankens motståndare. Vi tro att framtiden skall döma annorlunda, och vi öfverlemna 0ss åt hoppet att den nationella principen, om Iden än för ögonblicket synes åsidosatt och trampad under fötterna, dock snart skall återkomma till heders, om vi blott å vår sida hålla fast vid den nationella tro, som alltid i Fedrelandet haft sin varmasie och bästa förespråkare. Vår kollegas tjugofemåriga inflytande på danska nutionens andliga lif skall historien säkerligen erkänna; Jom de fel och misstag, som visat sig, om de små svagheter, som varit förenade med goda egenskaper, vilja vi här icke tala; det behöls heller icke, ty allmänheten utöfvar i denna riktning en förträfflig kritik, som ingenting glömmer, liksom öfverhulvud ingen Till den grad är föremål för allas skonslösa kritik som just de organer och de personer, hvilka på allmänhetens vägnar utöfva kritiken. Vi föredraga att nhålla den ärliga och kraitfulla öfvertygelse, den kärlek till sanning och rättvisa, samt den stränga oegennytta som städse utmärkt Fedrelandet. Till den journalistiska verksamhet, som i dag firar sitt jubileum, knyta sig några af Danmarks bästa och mest ansedda namn. Af stiftarne är otvifvelaktigt Orla Lehman den som under tidningens första period derpå utöfvat största inflytandet. Man spårar hans snabba, omfattande tanke och eleganta, smakfulla form redan i programmet; hvad bladet under tiden före 1848 verkat till väckelsen af notionalandan och frihetskänslan, har man att tacka hans hänryckande och varma vältalighet för. David, som genom det fordna veckobladet varit frihetens bai nerförare här i landet, utträdde efier någre månader ur redaktionen, visst icke för nä-) gon oenighet på det konstitutionella området, utan snarare emedan han i nationalitetsfrågan lutade ät ett annat häll. Han aflöstes uf D. G. Monrad, som nyss blifvit vunnen för det politiska lifvet, och hvars skarpa, genomträngande ande också satte l sin prägel på dess hela verksamhet. Icke heller må det förglömmas, att Tscherning varit en af Fedrelandets flitigaste medarbetare, och det under de bästa åren af sitt lit, dö I han ännn egde en nationel känsla, då hans; kritik ännu icke urartat till rå materialism, och då hans stora fåfänga ännu icke blifvit herre öfver hans goda egenskaper. Men ai Jalla dem, som tillhört Feedrelandet, har dock ingen till den grad påtryckt det sin individuella stämpel som C. Ploug, hvilken un snart — fjugu år varit dess egentlige redaktör. Ploug är en skaldenatur, och han har sjelf i en af sina va te dikter beklagat sig öfver att han, i stället att vandra på poesiens blomsterströdda stigar måst träla i Journalistikens trampqvarn. Men denna Plougs skaldenatur utgör också källan till hans stora företräden — och å andra sidan till hans fel — såsom journalist. Den leder! honom stundom bort från det praktiska och möjliga, den låter honom öfverspringa hinder, som skola öfvervinnas, och den gör honom sträng och obillig mot annorlunda tänkande, men den förlänar äfven hans penna en värma och krait, som vemotståndligt hänrycka, och den underhåller i hans själ en jentusiasmens och trons eld, som aldrig utslocknat. Vi lyckönska honom på denna dag till en så läng och ärofull verksamhet, som skaffat honom bittra fiender, men ett ännu större antal varma och hängifna vänner. Vi veta, att vi genom dessa ord och genom uttalandet af vär aktning och erkånsla för veteranen J. F. Gjödvad, som under loppet af dessa tjugufem år samvelsgrannt uppfyllt ett besvärligt och tröttsamt kall, blott tolka hvad alla vänner al nationalitetens och frihetens sak i Danmarks känna. Dagstelegrafen för samma dag innehåller följande ledande artikel i samma ämne: Det är i dag 25 år sedan tidningen Fcedrelandet första gången utkom, kort efter Christian den åttondes tronbestigning. Det var vid den tiden folket vaknade till poli tiskt lif; då det blef allvar med dess st vande efter frihet och då det först rätt lick ögonen öppna för den fara, som från Tyskland och Schleswigho!steinismen hotade den danska nationeliteten och Danmarks rike. Fedrelandet har genom de män, som då ls stodo det nära och som blifvit saken trog-, na, haft en betydande — måhända den största — andel i att väcka folket. Denna stora förtjenst har ?Fedrelandet? haft, och dertill kommer den oemotsägliga sanningen, att tidningen blifvit sin stora uppgift trogen i både goda och onda dagar; derför har folket aktning för detta blad. De som i vigtiga frågor stå på en annan ståndpunkt, medgifva lika väl som biadets anhängare, all det eger och förtjenar denna aktning. Ja, till och med de som hata och förtala det, veta mycket väl att det förhåller sig så. De spåra den!) na känsla i sina hjertans innersta, och der-!1b före hata de tidningen ännu mera, e Det är sånnt, att ?Fiedrelandet? haft och har sina fel; det må vara, utt det haft och har många som hata och nedsätta det. Men icke desto mindre förblir det aktadt, menu icke de; ty folkets sunda förstånd vet att skilja å mellan fel och en låg karakter Nästan allt, hvarför tidningen så längeb och så ridderligt kämpat, lefver för ögon-4 blieket med svagt lif, Men dea som är utily tankens tjenst, förlorar icke modet och uppIn giver icke tron på en slutlig seger, ehuru k tiderna ärp onda; ?Bäst i eld man guldet pröfvar?, sjöng Thormodr efter slaget vid Stiklarstad.? mmm rem In. PIE Rn AT RILHES. TYSKLAND. Hr von Bismarcks sednaste uppträdande OL Br SOLIGT