Gubben nickade. Om du vill förtjena en olyckligs sista tacksägelse, så skaffa äfven detta papper säkert i samma händer. Lofva mig det.? Jag lofvar det.? ?Det är bra. Gud löne dig! Farväl!? Han mottog icke den hand, som munken räckte bonom till afsked. Utan uppehåll steg han åter ned i gondolen och for ut på det öppna hafvet. Då gubben, sedan, han hastigt genomögnat de skrifna raderna, bestört ropade efter honom och besvor honom att vända om, svarade han icke. I hög. sta rörelse såg republikens gamle tjenare. den sista telningen af en gammal ätt drifva ut på de öde vågorna, hvilka nu, upprörda af en lätt morgonbris, krusade sig litligare, Han öfverlade med sig sjelf om det vore välbetänkt, om det det ens vore möjugt att korsa den döendes sista vilja, deåtsamma reste sig der borta i gondolen den mörka gestalten, som ännu knyde urskiljas mot den grå horisonten; han tycktes ännu en gång kasta en afskedsblick öfver land och haft och se sig om mot staden, hvars konturer likt en molnö döko upp ur lagunernas töcken. Derpå störtade han sig i djupet. Munken, som åsåg hans slut, hopknäppte sina händer och bad tyst och andäktigt. Derpå steg han sjelf i en båt och for ut på hafvet, der den toma gondolen dansade å de skummande vågorna. Af den olyckige, som hade styrt den, fanns intet spår. Slut. ————crnusesa