LITTERAT . öSvenska Dramat intill slutet af sjuttende århundradet? ; af G. Ljunggren. I. Vi hafva här för oss ett arbete, hvilket, om det än icke skall kunna göra räkning på en så vidsträckt läsekrets, som t. ex. en novellsamling, och ehuru det visserligen ej heller är af författaren särskildt beräknadt för hela den publik, hvilken efter ett spanskt ordspråk dricker chokolad endast för skummets skull, likväl icke endast är af ett betydligt litteraturhistoriskt intresse i trängre mening, utan verkligen äfven i allmännare mening förtjenar räknas till ögonblickets intressantaste företeelser inom vår litteratur. Det är ett verk, utarbetadt med mycken flit med en ovanligare sakkännedom och med ett öfvadt och skärpt omdöme i estetiska mål, det är dessutom författadt med talang i framställningen och med en så lätt och smakfull penna, som man endast ytterst sällan träffar i arbeten af denna art; vi ega här alltså det belärande i behaglig förening med det underhållande, och vi läsa här en historia, som, oaktadt all sin mera vetenskapliga apparat, har alltigenom den lediga arten af en berättelse äfven för de oinvigde, mångenstädes den eleganta hållningen och gången af en revy-artikel för till och med galongerna?. Det ämne, hr L. här företagit sig till en genomförd behandling, har hittills hos oss varit ytterst föga bearbetadt. För vissa epoker (och dessa ändå temligen vidsträckta), har han till och med måst göra sitt arbete nästan helt och hållet på egen hand, utan alla föregångare. Vi ega en i sitt slag och inom sin begränsning förträfflig afhandling af Rydqvist (om nordens äldsta skådespel), vi ega ett ypperligt arbete i den svenska dramatikens bibliografi af Klemming, men när vi härtill foga spridda bidrag till vår dramatiks historia hos Wieselgren och Hammarsköld, hafva vi också nästan sagt allt hvad vår litteratur har alt framvisa i fråga om den specialitet, som hr L. här behandlar. En ursäkt för detta förhållande, kanske till och med en naturlig orsak dertill, kan sägas ligga i den omständigheten, att Sverges dramatiska litteratur för äldre tider — 7så framt ens någon sådan funnits? — icke har framträdt på något mera eklatant sätt, snarare lätteligen blifvit trängd i bakrunden af andra, med mera framgång dyrkade, litterära arter, och att hela detta ämne sålunda i sig sjelf varit jemförelsevis endast ytterst litet lockande för litteraturhistorikerna; vi medgifva gerna hvad härufi kan ligga befogadt, men derför borde dock en historia ötver vår äldre inhemska dramatik icke helt och hället fattas. HrL. har ådagalagt, att vi i tider, då skådespelet, enligt hvad man hittills allmännast föreställt sig, skulle i Sverge varit endast en sparsamt förekommande främmande gäst, verkligen haft en egen dramatik (sädan den nu var), och han har på samma gång på ett segrande sätt bevisat, att äfven en historia kunde om allt detia skrifvas, en historia, vittnande icke blott om författarens insigt och kritiska förmåga, utan älven om hans vackra. konst aft al ett temligen sterilt fält åstad-. komma en angenäm estetisk promenad. Ett