dolde honom. Han hörde den gamle herrns steg, hvilken följde Leonora samt med nej besvarade frågan, om han ville att ljus skulle bäras in. Jag har endast två ord att säga, ropade Malapiero tillbaka in i spelrummetSIngen af de unga herrarne skall få tid att bli svartsjuk på mig! Dörren tillslöts bakom dem, och de gingo fram och tillbaka under estraden. ?Hvad för er hit?? frågade grefvinnan hastigt. Medför ni slutligen underrättelsen om att Gritti blifvit återgifven? Ni har ännu inte uppfyllt vilkoret, Leonora. Hvilken af Wienerambassadens hemligheter har ni meddelat tribunalet?4 Berodde väl det på mig? Gör jag inte allt hvad en qvinna förmår och låter den egensinniga tysken sprattla i nätet likt en fisk på sanden? Men ännu har aldrig eu ord 1 affärer gått öfver hans läppar. Och i dag reser han sin väg, som pi säkert vet. Jag är sjuk af förargelse öfver att jag förgälfves användt så mycken tid på honom. cMan såge hellre att han vore sjuk. Huru så? cHan ämnar resa, och man kan inte hindre honom från att göra det. Men vi äro säkra om att det länder republiken till största skada, om han kommer till Wien. Förevändningarne för hans afresa äro bara falska undanflykter, Det verkliga skälet är, at han har saker att förkunna i Wien, hvilka han ej ens vågar anförtro en hemlig kurir. Och derför är det af vigt att han blir hindrad att resa.x Nå så hindra det då. Hans afresa elle qvarstannande äro for mig en fullkomlig likgiltig sak. Ni har i er hand det lättaste med let att qvarhålla honom, Leonora.?