fritt och muntert sällskap! Men hvem vill väl nu för tiden öppna sitt hjerta för vinets lifvande inflytande, om någon af tiomannarådet eller en statsinqvisitor sitter med vid bordet? Man åldras fortare i embetet, och jag tänker ännu en tid bortåt göra narr af mitt gråa hår och åtminstone vid vinpokalen vara ung, om jag också känner mina år inför skönheten. Ni öfvergår verkligen dessa unga herrar i artighet, sade Leonora; ty dessa tro, att det endast behöfs ett prydligt krusadt blondt eller svart skägg för att ha rättighet att kyssa hvarje vacker qvinnomun. Men jag vill låta bära in kredensbordet för att det nöjet att helsa min sällsynta och ärade gäst välkommen. sUrsäkta, min hulda väninna; jag kommer inte för att lega er gästfrihet i anspråk. Jag hitfördes endast af önskan att ofördröjligen få lemna er de underrättelser från er bror, hvilka jag i dag på eftermiddagen medelst kurir erhållit från Genua. De äro af det goda slaget, så att jag ej fruktar att störa den sköna värdinnans glädtighet, och jag räknar derför på öfverseende i ifall jag för någri ögonblick enleverar er från dessa ädla herrar. Kan jag få stiga in med er här? tillade han, i det han pekade på dörren till den mörka salen mot hvilken han redan hade tagit några steg. Andrea ryckte häftigt till. Han insåg att han icke så hastigt och tyst kunde lemna sin plats, att han obemärkt skulle kunna smyga sig bort. Salsdörren öppnades redan, och han hörde frasandet af grefvinnans klädning. Med hastig beslutsamhet kastade han sig rak lång ned på golfvet till den höga estraden, hvars balustrad, så låg den än var, likväl i denna ställning fullkomligt