att åter uppsöka Smeraldina och säga henne helt lugnt, att sällskapet såg helt muntert och trefligt ut; men han ville aldrig mera titta genom springan, emedan han endast med knapp nöd hade undgått att bli upp: täckt af grefvinnan och en äldre gäst. Han hoppades att de inte hade hört huru han vid deras inträde i salen hade smugit sig ut genom den andra dörren. — Derpå tömde han helt och hållet sin börs och förklarade att han genast måste aflägsna sig. Det vore bäst att hon läte honom gå ut genom fönstret och på brädet stiga tillbaka in i hans rum, för att undvika hvarje möjlighet att bli upptäckt. Hon hyste inga misstankar, bron var i ett ögonblick slagen, och han öfverskred den med säkra steg, ehuru beslutet att göra en svårare sak redan stod fast i hans själ. Denna gång gällde det emeliertid icke endast den stora suk, åt hvilken han hade egnat sig; det gällde att skydda en vän mot skändliga anslag, att sö:da en son välbehällen i moderns armar, och genom en snabb dom hindra att gästfriheten blefve på ett nedrigt sätt förrådd. Sakta gick ban ut i förstugan till sitt hus och lyssnade i gången. Hans värdinnas dörr var stängd; men det oaktadt hörde han huru hennes röst uti yrseln samtalade med Orsos skugga. Han smög sig ned utför trappan och öppnade varligt porten. Gatan var tom; den eviga lampan lyste icke långt ut i den blåsiga natten; men han kände vägen och gick med skyndsamma sleg genom den närmaste tvärgatan öfver den smala bron öfver kanalen, hvilken förde till den lilla öppna platsen framför Leonoras palats. Han hade ingenstädes upptäckt någon gondol, och måste således antaga, att den gamle herrn skulle till fots