Aftonbladet – 8 december 1864, sida 2

är endast för stora galadagar under karnevalen.? Han besinnade sig ett ögonblick. Det kunde icke annat än vara honom önskvärdt att utvidga sin personalkännedom bland adeln. För mig dit, sade han. Jag går snart nog och kommer inte lång stund att lemna dig allena.? Ja, men gå bara inte och förälska er i min grefvinna! sade hon, och hotade honom med fingret. ?I allt hvad som rör svartsjukan förstår jag intet skämt, och tyvärr linnes det många som tycka att grefvinnan är vackrare än jag.? Han sökte stämma in i samma ton, och de gingo skämtande ut ur rummet. Derute mötte de några lakejer i livrå, som icke tycktes taga någon anstöt af flickans följeslagare. De buro silfverfat och tallrikar och lemnade vägen öppen till stora salen. Denna var oupplyst, likasom förra gången, men der bredvid gick det högljuddare och muntrare till, och då Andrea hade intagit sin obeqväma utkik uppe på estraden, igenkände han knappast det rum, i hvilket han nä såg in. Från de höga väggspeglarne återstudsade ljusstrålarne tusenfaldigade, och de ;yllene ramarna uppfångade ljusströmmarne och kastade deras reflexer ända upp mot aket. Men deremellan gnistrade den sköna uveonoras juveler, och Andrea igenkände ydligt på hennes hals kedjan med rubinåset, som hans tyske vän hade köpt af 5amuele. Stenen låg som en röd blodfläck å det hvita bröstet. Men hennes ögon sågo rötta och likgiltiga på korten, och då de öfferforo de unga männens ansigten, kunde man ydligt märka, att ingen af dem förmådde ängsla eller intressera henne. Och likvä jorde gästerna sitt bästa för att ara älsk,