Aftonbladet – 7 december 1864, sida 2

mal vana vid sorgsåväl som vid glädje fester talrikt visade sig bland massan, blie kade icke få rädda ögon ina genom der ljusa portalen bort till katafalken, som änn tydligare än sångens ord påminte om döder och all jordisk makts förgänglighet. På en sidogata, som då genom mörka arka der utmynnade från San Rocco-torget, ging tvenne män hastigt framåt, inbegripna i sam tal. De sågo icke att i husens mörka skugg rand en tredje följde efter dem, försigti höljd i mantel och mask, och som än närmade sig, än saktade sina steg för att lemna den något försprång. De båda andra buro ick masker. Den ene var en gråskäggig herr med ett förnämt utseende, hans följeslagart tycktes vara yngre och ef ringare stånd Han lyssnade uppmärksamt till hvarje a gubbens ord och gjorde endast då och di någon blygsam anmärkning. e kommo nu till ett ställe, der ett klar sken från ett upplyst hus föll fram öfve gatan. Oförmärkt hade den maskerade man nen gått förbi dem och tittade forskande fram bakom pelaren i de båda andras an sigten, i det de nu gingo tätt förbi honom Statsinqvisitionens sekreterares anletsdrag uppdöko för ett ögonblick tydligt ur mörk ret. Den gamles röst hade förr höjt sig det hemliga tribunalets sal och hade sag Andrea Delfin midt i ansigtet, att han va en Candiano. Gå nu tillbaka, slutade gubben sitt sam. tal, och styr om saken utan uppskof. Som ni vet är storkapten sysselsatt vid San Rocco: men en liten atdelning af hans folk är till. räckligt för att häkta båda. Ni bör in. skärpa hos dem, att allt måste gå för sig utan buller. Ni måste sjelf anställa det första förhöret, ty före midnatt kan jag svårligen vare tillbaka. Om ni har någonting af hög: