Aftonbladet – 6 december 1864, sida 3

jledt en intressant och med mycken diplomatisk finess utförd skriftvexling mellan de begge folkens ombud, rörande hvilken vi i statskontoret tagit kunskap och för hvilken vi i det följande skola redogöra. Under den ,15 sistl. Oktober aflät finska folkets ombud, kammarförvandten v. Haartman, en till de svenska ombuden, generalkonsul Dahlfelt och kanslirådet Palmen ställd skrifvelse, hvari anfördes, att kejserliga senaten den 4 sistl. Maj förordnat att alla för Längmanska testamentsfondens räkning inflytande medel skola omsättas till räntebärande papper? och i Finlands bank nedsättas, ) hvaremot svenska regeringen har föreskrifvit att ifrågavarande medel borde göras frukibärande medelst utlåning mot säkerhet uti finska hypoteksföreningens obligationer, eller om sådan säkerhet ej kunde erhållas. genom deposition, mot högsta ränta i Finlands bank. Enär sålunda siridiga bestämmelser förefunnos, hade hr v. Haartinan deraf blifvit föranledd att den 3 September hos kejserliga senaten hemställa, bland annat dels hura så väl de redan influtna och framdeles inflytande medlen skola förräntas, dels huruvida de i Sverge uppburna medlen, deribland för i Malmö försälda lumpor från Längmans der anlagda fabrik, hvilka kunna blifva disponibla, böra till Finland öfverflyttas!och der göras fruktbärande, eller om de i Sverge skola förräntas pi enahanda sätt, eller på andra vilkor, än som för Längmanska boets i Finland varende tillgångar kan blifva föreskrifvet — hvaröfver allt hr v. H. hade begärt närmare bestämmelser af senaten. På denna framställning hade kejserliga: senaten svarat hr v. H., att svenska regeringens föreskrift om medlens utlånande mot pant af finska hypotcksföreningens obligationer visserligen medförde högsta ränta, sävida obligationerna beräknades till sådant värde, att de vid ogynnsamma förhållanden kunde föryttras till samma värde som vid belåningen. Deremot vore det af senaten föreskrifna förvaltningssätt, nemligen medlens omsättning i räntebärande obligationer?, att föredraga, dock antyddes att ränteförlust skulle kunna uppkomma i fall obligationernas realisering skedde på en oiördelaktig tid; men då sådana säljas till 87 å 88 proc. löpande med.5 proc:s ränta, som halfårsvis utbetalas, hvarigenom de i det närmaste inbringa 6 proc:s ränta, så låg här en tillfyllestgörunde garanti för en gynnsam realiseriog, enär ingen brådska dermed syntes böra förekomma. De från svensk sida lemnade föreskrifterna ansågos deremot svårare att utföra och inneburo egentligen blott en öfverflyttning af medlen från en till annan låntagare, hvarjemte lånetransaktionerna försvårades om låntagaren råkade i konkurs 0. s. v. På dessa skäl ansåg finska senaten att det af densamma föreskriftna sättet för medlens fruktbargörande hade företräde för det från svensk sida föreskrifna. Här anse vi oss skyldiga att göra ett uppehåll i relationen för att meddela några omständigheter, som framgå af, eller som, rättare sagdt, kunna läsas mellan raderna i hr v. Haartmans framställning om senatens föreskrifter. Om dessa från svensk sida adopterades, så skulle följden deraf tvifvelsutan blifva, i gynsammuste fall, att för de Längmanska medlen finska hypoteksföreningens obligationer inköptes med thy itföljande, för dessa egendomliga förhållanden (hvarom mera längre ner), hvilka möjligen kunde åstadkomma förlust för Sverge, som enligt den fastställda fördelningsgrunden skall uppbära ?9545o:delar af Längmanska testamentsfonden. Deremot om den från sven:k sida lemnade föreskriften följes, så kunna visserligen sådana obligationer mottagas som hypotelk för lån ur nämude fond, då likvisst ombuden dels ega rättighet bestämma till huru bög procent af nominella beloppet obligationerna skola antagas, och dels skyldighet att vid utlånningen afse äfven läntagarensegen soliditet — omständigheter, som påtagligen äro betryggande för sjelfva fonden. Dertill kommer, att då kejserliga senaten för sin del stadgat att medlen skola omsättas i räntebärande papper?, men undvikit närmare angifva uti hvad slags och hvilket lands statspapper omsällningen? skall ske, följden deraf lätieligen kunde blifva att medlen omsattes it. ex. ryska statspapper, hvilkas kurs är mycket flukuerande, och derföre, vid en blifvande slutlig förvandling i penningar, möjligen förlustbringande för sävidt densamma afsi g de medel som skola tillfalla Sverge. I den ofvan anförda skrifvelsen från hr v. Haartman förekommer vidare, men icke såsom en hemställan, utan såsom ett beämdt påstående, att kejserliga senaten funnit Längmans testamente vara ?tydligt deruti, att de donerade medlen skola i Finland förvaltas, intilldess de uppgå till 450,000 rubel?, hvadan i konseqvens härmed af hr v. H. yrkas att alla utländska fordringar Längmans bo jemväl borde tillsFinland ndragas.? Hr v. H. anhöll slutligen att ombuden skulle begära svenska regeringens bifall till le ofvan anförda framställningarne äfven beträffande de medel, som de svenska omuden redan fått omhand. Uli ett till statskontoret stäldt memorial, ulattadt i särdeles försigtiga crdalag, afstyrkte generalkonsul Dahlielt och kanslirådet Palmen bifall (ill de från finsk sida jorda framställningarne. Nämnde ombud utvecklade äfven fördelarne uti de föreskrifter, some svenska regeringen meddelat, och indamålsenligheten af att, då medel till den Längmanska fonden i Finland infiyta och ola utlånas, såsom pant derföre toges finska hypoteksföreningens obligationer. Men i sammanhang härmed antydes äfven att sedan nämnde förening 1861 kom i verksamhet, har kursen å dess obligationer vait högst varierande, ända till 5 proc. unler pari, att all emission ar sådana papper nyligen blitvit inställd, och att et ytterlivare kurstall ej vore osonnolikt, till följd ) I hr v. Haartmans skrifvelse står stats-papper; men förstnämnde ord har blifvit öfver-! struket.