Aftonbladet – 6 december 1864, sida 2

icke inse att det finnes den ringaste utsigt fö att syftemålet, tribunalets störtande, på denn: brottsliga väg skulle ernås? Låtom oss fö ett ögonblick se bort från sakens moralisk: sida, och säg mig, om det ens är tänkbar att ett så vidt utgrenadt anslag kan förbl så länge hemligt här i Venedig, som de behöfves för att vinna det mål man genon skrämsel velat uppnå? Det är otänkbart, svarade Andrea lugnt Hvad trenne venetianare veta, det vet äf ven tiomannarådet. Så mycket sällsam mare att det denna gång blifvit så illa be tjenadt. Och antag nu att det lyckades de sam mansvurna efter önskan, att inqvisitorernt blefvo mördade den ena efter den andra trots den hemlighetsfullhet, som omger dem. och att det slutligen inte funnes någon som ville riskera sitt lif i ett så farligt embetc — hvad hade man väl vunnit dermed? Er aristokrati med en så vidunderlig organi: sation, som den venetianska. behöfver för att bestå och för att betrygga sig mot folkviljans hotande vägar, den fasta dammen af en fortfarande diktatur, som under mildare eller strängare former alltid måste blifva återupprättad. Ty hvar finnas väl de elementer, af hvilka en äkta republik med fria institutioner kunde bilda sig? I hafven en herrskande kast och en beherrskad, suveräner i hundratal och pöbel i tusental. Men hvar äro borgarne, utan hvilka ett fritt statsskick är ett oting? Edra nobili ha sörjt för att den gemene mannen aldrig mognar till borgerligt sinne, till känslan af ansvarighet och till det sanna medvetna offret för stora ändamål. De ha aldrig tillåtit plebejerna att befatta sig med statens angelägenheter. Men emedan åtta hundra herrars regemente är för tungt, för enigt och för pratsamt för att kunna öfva en kraftig verkan utåt och inåt, underkastade dessa herrar hellre sig sjelfva och vöjde sig under oket af ett oansvarigt trimvirat, som åtminstone hade framgått ur leras egen midt. De föredrogo att se sina