Ni har en Candianos ansigte. Ert sät förråder dessutom en bättre härkomst är dessa papper utvisa. Jag rår inte för mitt ansigte, höga her rarX, svarade Andrea häftigt och obesvä radt. Hvad mitt sätt angår, så harjag pi resor sett flerahanda seder och, såvidt jag kunnat, förbättrat mina egna; äfven min tic i Brescia har inte gått förlorad för mig utan har jag ur böcker inhemtat hvad jar i min ungdom försummat. De båda andra inqvisitorerna hade emel lertid trädt närmare den förste, och der ene af dem, hvars röda skägg utbredde sig bredt under masken, sade halfhögt: Ni torde låta föra er vilse af en likhet hvilken jag inte vill förneka. Men ni ve sjelf att den gren af huset, som var bosat i Marano, redan är utdöd; gubben begraf des i Rom, och sönerna öfverlefde honor inte länge. Må så vara, svarade den förste. Mer betrakta honom och säg om det inte är son om den gamle Luigi Candiano, endast nå got föryngrad, hade uppstått ur grafven Jag kände honom mycket väl; vi blefvc begge på samma dag invalda i senaten. Han tog papperen från bordet och under sökte dem sorgfälligt. Ni torde ha rätt, sade han slutligen Det skulle inte öfverensstämma med åren För att vara en at Luigis söner är dennt för gammal. Om han haft honom före äk tenskapet — så kan det göra oss detsamma.s Han kastade papperen tillbaka på bordet af sekreteraren en vink och gick med de åda andra tillbaka i fönsternischen, der de sakta fortsatte det afbrutna samtalet. Inger kunde på Andreas ögon märka hvilker tyngd som i detta ögonblick föll från han hjerta.