Aftonbladet – 3 december 1864, sida 2

cOm ni inte har något emot att förtjena minst fjorton dukater i månaden, sade han, så kom med mig; saken har redan varit före, och jag tror inte att ni skall behöfva gå edra fjät förgäfves. Ar den nya statsinqvisitorn redan vald ? frågade Andrea. Det tycks så. cOch ännu har man inte upptäckt något spår af sammansvärjningen ? 4Inte det ringaste. Förskräckelsen bland adeln är stor. De innesluta sig i sina hus och se i hvarje besökande en spion åt tiomannarådet eller tribunalet. Det ena efter det andra af de utländska sändebuden har gjort sin uppvaktning hos dogen, aflagt de högtidligaste försäkringar om sin afsky för hvad som .händt oth erbjudit sin hjelp till mördarens upptäckande. Från detta ögonblick komma de tre att iakttaga ännu större hemlighetsfullhet än förut, och efter hvad jag hört sägas skall ett pris bli satt på mördarens hufvud — ett pris, som skul!e låta en fattig fan lefva bekymmerlöst under flera år. Upp med ögonen, herr Andrea! Vi båda dricka måhända snart tillsammans ett vin, som är bättre än det vi förr drucko i det der värdshuset. Tigande hade Andrea klädt på sig och följde nu sin ständigt pratande gynnare bort till dogens palats. Samuele tycktes vara väl hemmastadd der. Han klappade på en osynlig dörr utåt gården, hviskade några ord i örat på en tjenare och var nog artig att låta Andrea gå först uppför en liten trappa. Sedan de deruppe genomvandrat en lång halfmörk gång och sagt sitt ärende åt några hellebardierer, blefvo de insläppta iett icke just så synnerligt stort rum, hvars fönster lågo utåt gården och till hälften doldes af en mörk gardin. -I bakgrunden gingo tre män fram och tillbaka under hviskande samtal, med ansigtena dolda af masker, under hvilka endast spetsarne af deras skägg tittade fram. En fjerde, som var omaskerad, satt vid ett bord och skref vid skenet af ett enda ljug. (Forts.)