Aftonbladet – 3 december 1864, sida 2

fästade på den döde, förrådde att hämnaren stod framför sitt offer. En timme sednare kom Andrea hem. Fru Giovanna mottog honom uppe i trappan med en nästan moderlig omsorg, och äfven Marietta tycktes oroligt bafva väntat på honom. De berättade honom att sbirrerna under hans frånvaro hade genomsökt hans rum, men funnit allt i bästa ordning, öfverensstämmande med det intyg, som värdinnan sjelf gifvit om sin hyresgäst. Det lugna sätt, hvarpå Andrea åhörde deras berättelse, försäkrade dem fullkomligt om att deras oro var öfverflödig och att polisens besök endast hade varit en formsak. Den goda frun lade honom nu en mängd varningar och försigtighetsmått på hjertat, och sade honom huru han under denna svåra tid med ord och handlingar bäst skulle skydda sig från alla misstankar. Man skulle nu komma att ytterligare skärpa strängheten, suckade gumman, ty det är en gammal sats, att en katt med handskar fångar ingen råtta, och säkert är äfven, att de döda öppna ögonen på de lefvande.t Var derför på er vakt, kära herr Andrea4, tillade hon, 4och tro ingen som vill ställa sig in hos er. Ni känner ännu inte de elaka menniskorna, och hvilken godmodig min de veta taga på sig; men tro mig, man blir endast bedragen af dem, på hvilka man litar. Bäst är att ni inte går ut och äter på något värdshus, utan att vi duka upp åter hvad huset förmår. Niser matt ut. Lägg er och hvila litet; ni är inte van vid att göra sådana der långa promenader. Alla dessa ord beledsagade Marietta med bedjande blickar och såg oafvändt in ihans bleka, allvarliga anlete, der hon stod bredvid sin mor. Han försäkrade att han mådde väl, bad om bröd och vin, och visade sig icke vidare under den öfriga delen af dagen, sedan man gifvit honom hvad han begärt, Tidigt följande morgonen, då han ännu låg i sin säng, trädde Samuele in till honom,