Aftonbladet – 3 december 1864, sida 2

jag kan inte göra något annat än säga att jag känner er och hyser förtroende för edra talenter. Till i morgon länker jag att tribunalet skall vara fulltaligt; detio sitta just nu tillsammans och välja den tredje mannen. Jag får säga, att man skulle kunna bjuda mig mycket penningar utan att jag ändå skulle vilja bli statsinqvisitor — jag tackar så mycket för den äran. Inskriften på dolken har nemligen säkert inte blifvit ingraverad för roskull, och soldaten på krutminan äter lugnare sitt bröd än en af Venedigs trenne herrar sedan i går natt. Det lider väl emellertid intet tvifvel att den nyvalde tillträder sitt embete? Eller törs han säga nej ?? CSäga nej! Vet ni då inte att republiken strängt straffar den som afsäger sig ett embete? Andrea teg och såg dystert genom fönstret ut på kanalens yta. En oöfverskådlig mängd af svarta gondoler for i samma riktning framåt mellan de höga palatserna, och från Rialto kom ett ej ringare antal dem till mötes. Båda tågen sammanträffade nu med hvarandra och trängdes omkring den breda vattentrappan, dit de kämpades om att komma först och landsätta sina herrskaper. Det var Veniers palats, vid hvilket de landade, och der uppe låg den döde. En blick sade Andrea hvarest de voro. Med en kraftig ansträngning beherrskade han sin rörelse och sade: Har ni något att uträtta här, Samuele, eller drifves ni blott af nyfikenheten att se en mördad statsinqvisitor på sin paradsäng? tJag är i tjenstgöring, svarade juden. Men äfven för er kan det vara nyttigt att följa med. Jag skall göra er bekant med några af mina vänner. Vet ni attjag skulle kunna hålla vad om att icke få af de sammansvurna äro bland dessa bedröfliga fysionomier. Hvem vet om inte sjelfva ger-) ningsmannen just nu stiger ut ur en af dessa gondoler? Det vore inte dumt om han skulle anse sig säkrare här än på nå-. pot annat ställe; ty jag kan säga er att i