Aftonbladet – 2 december 1864, sida 2

gonting sådant vidare skulle hända i Ve nedig!? Hvarom talar ni, min bästa fru?? sade han i likgiltig ton och lade boken ifrån sig. Hon kastade sig ned på en stol och tyck. tes alldeles utmattad. . ?Ända till piazettan blef jag framträngd?,. började hon ånyo, och såg herrarne al stora rådet vandra uppför de ofantliga traporna till dogens palats, samt huru sorg fanan svajade ur prokurazians fönster. Kun ni väl tro det? I natt mellan elfva och tolf har man mördat den förnämsta af de trenne statsinqvisitorerna, den ädle herr Lorenzo Venier, på tröskeln till hans eget hus.? ?Var han en till åren kommen man? frågade Andrea lugnt. Miscricordia! Så ni talar! Det är alldeles som om han skulle ha dött i sin säng. Men det är då sannt att ni inte är någon venetianare, och kan således inte förstå hvad det vill säga att mörda en inqvisitor, en medlem af tribunalet. Det är mer än om det vore en doge, ty tribunalet har makten och dogen drägten. Men hvad som är det ohyggligaste af alltsammans är det, att på dolken, som man fann i såret, står ingraveradt: ?Död åt alla inqvisitorerna!? Ålla Förstår ni väl, herr Andrea? Det är inte som då en vanlig bravo blifvit hyrd alt skaffa någon viss person ur verlden, emedan han står någon annan i vägen i fråga om kärlek, embeten eller sådant. Det är ett politiskt mord, sade min granne, kryddkrämaren, och der bakom lurar en sammansvärjning, flera biträden och Angelo Querini med sitt anhang. Han gnuggade händerna, då han sade det, men på mig hoppade hjertat i bröstet af förskräckelse, ty jag vill inte säga hvad jag tänker, men jag vet att det är med onda gerningar liksom