Aftonbladet – 1 december 1864, sida 2

tes å sin sida blind för hennes förtrollning, ty han fortfor i lugnaste affärston: tPåfliga nuntien har på sednare tiden mera sällan kommit till ert hus. Ni var för öppen med edra verldsliga böjelser, isynnerhet gick spelet här allt för vidt. Det skulle vara oss kärt om ni åter kände några andliga behof och på nytt kunde anknyta den förra förtroligheten med hans eminens. Förhållandena till de påfliga i Frankrike ha sedan någon tid blifvit oroande. Ni kan räkna på migt, svarade grefvinnan. Annu en sak, Leonora. Summan, som vi ännu äro er skyldiga för Candianos supå... on stannade plötsligt, liksom stungen af en orm och bleknade häftigt. Vid alla helgon, sade hon, tig dermed, tala inte vidare om det, och lemna äterstoden af penningarne åt kyrkan, till att läsa messor för hans själ och — för min! Så ofta det namnet nämnes, förefaller det mig som om jag hörde domsbasunen ljuda på den yttersta dagen. Ni är ett barn, sade den andra. Ansvaret för denna sup tillkommer oss, inte er. Han var en brottsling, och endast hans slägtförbindelser och hans anseende gjorde det för oss till en pligt att i hemlighet verkställa straffet. Man dog lugnt i sin säng, och ingen har någonsin kunnat säga, att han bar döden med sig från ert hus. Eller har något sådant kommit till edra öron 2 Hon darrade och såg ned framför sig. ?Nej, sade hon; men under natten vaknar jag ibland upp vid ljudetaf en stämma, som hviskar det i mitt öra. O, att jag nte hade gjort detta — blott inte dette !