Aftonbladet – 1 december 1864, sida 2

hjerta, såsom det så mången gång förr lyc kats er. Detta var icse att hoppas så länge Gritti stod emellan er båda. Hans förvisning banar vägen och ger på samma gång anledning till ett närmande till den otillgängliga menniskan, hvilken hans väns väninna, nu då I gemensamt sörjen den förlorade, måste ingifva ett större deltagande än förut. Det öfriga öfverlemnar jag åt makten af edra behag, som aldrig varit mera oemotståndlig än då den stött på hinder och motstånd. Hon öfverlade en stund med sig sjelf. Hennes panna uppklarnade, hennes ögon fingo ett djerft, stolt uttryck, hennes sköna, yppiga mun öppnade sig till hälften, och ett betänksamt leende spelade kring hennes läppar. Ni lofvarX, sade hon, att Gritti genast blir återkallad, så snart jag öfverlemnat den andre åt er24 Vi lofva det. Det skall inte dröja länge förr än jag uppmanar er att hålle ert lölte. on steg upp och bortkastade näsduken, som hon hade gråtit alldeles våt. Andrea kuvde från sitt gömsle endast ett litet stycke följa henne med sin blick under hennes promenad fram och tillbaka der nere, ty springan var för smal för att han skulle kunnat öfverskåda hela rummet. Han beundrade gestaltens kupgliga hällning, medan hon i tanken på en ny seger långsamt vandrade öfver det mattbeklädda golfvet, med de stora ögonen vidöppna och håret tillbakastruket från den hvita pannan. Han kände en sällsam darrning, då hennes blick, som utan mål irrade uppåt, gled honom förbi. Han ryckte ovilkorligt tirl, som om det varit möjligt att hon kannat upptäcka honom. annen i länstolen steg upp, men byck