Aftonbladet – 30 november 1864, sida 2

redd som jag var, blef jag ej färdig att skjuta, och för tvenne jägare klickade skotten; min gamle kamrat Håkan Andersson, hörande brummandet, kommer springande midt emot björnen på endast några alnars afstånd och hvarvid björnen kastade åt sidan, men hindrades af ett träd, hvarvid Håkan fick tid att gifva nalle ett skott midt i bröstet; jag var då äfven färdig att skjuta, så att skotten föllo, som man säger, ett—tu. Min broder Jon var då litet längre ifrån och hade min andra hund i band; men som det small för oss, och björnen röt, slet sig hunden och rusade efter björnen. Jag löste då min gamla hund, som snart nådde den andra och björnen. Nu blef det musik af, men det varade icke länge, ty 100 alnar från stället funno vi nalle död. Den 15 dennes drogo vi, samma jägare, med mina hundar, ut för att söka en annan björn, som jag visste fanns i grannskapet, men den hade blifvit skrämd under det jag varit borta, och stulit sig ut ur holmningen. Jag, Håkan och Chr. gingo in i ringen med hundarnce för att söka; de öfriga jägarne ställde sig vid bakspåren på håll för att passa på om björnen skulle komma upp ur idet. Vi gingo af och an efter spåren, men kunde ej finna honom. Slutligen emot aftonen upptäckte en af jägarne utspären. Vi beslöto då, att jag, min broder och tre jägare till skulle försöka att hålla spåren så långt vi trodde oss, under det att de öfriga skulle begifva sig till en timmerkoja och der uppgöra eld för natten. Det lyckades oss äfven att holma björnen, och påföljande dag drogo vi ut, hela sällskapet. Samma jägare som föregående dag gått i ringen skulle nu äfven fortsätta i den nya; de öfriga jägarne ställde sig ut på håll. Sedan vi nu en stund gått efter spåren med hundarne, upptäckte vi på tre särskilda ställen hålor, der björnen försökt göra sig läger; men som marken varit för sumpig, hade han intagit sin plats cirka 30 å 40 alnar derifrån, under en stor gran. Han hade dock varsnat oss, innan vi fingo sigte på honom; jag släppte nu mina två goda hundar, som genast satte efter honom, och nu gick det för full musik vid pass en half timme, då vi hörde ett skott och derpå ståndskall. Några minuter derefter hördes på en gång flera skott aflossade i luften och ett dånande hurra, så det svarade i bergen. Jag och mina kamrater voro då långt derifrån, men kunde dock sluta till hvad som händt. Den sist fälda björnen var dock liten, hvaremot den förre var en vanlig stor nalle. I måndags sköt Löt Olof den tredje björnen, då han jemte en kamrat var ute på mårdjagt. lof, som oförmodadt hör ståndskall, skyhdar, tillika med kamraten, till stället och varseblir det, men björnen ville ej ut ur sin goda sängkammare. Olof kastade då sin mössa ned uti idet, hvarvid björnen rusade upp och kamraten sköt — men — bom! Löt Olof, gammal björnjägare och säker på hand, gaf dock nalle ett skott, så att han icke behöfde mera. ee