Aftonbladet – 29 november 1864, sida 3

Först skickar hon bort mig, emedan hor i dag ville ensam kläda sig, och nu stör hon mig så här sent. Men ge er till tåls bara i tio minuter, min vän; jag är strax tillbaka. Hon ilade ut, och han tycktes trösta sig öfver sin ensamhet. Han gick fram till fönstret och betraktade uppmärksamt väggen midt emot mellan haus fönster och kanalen. Den var icke högre än tjugo fot. kalken nästan öfverallt förvittrad at fuki och de nakna stenarne tillräckligt skrofliga för att man i nödfall skulle kunna klättra uppför dem. Under kammarjungfruns fönster framsprang, såsom han redan den första attonen hade märkt, vattentrappan, och vid den höga pålen der bredvid låg den smala gondolen fästad, så att endast en gondol till kunde glida förbi. Allt detta tillfredsställde honom tydligen. Jag hade inte bättre kunnatbeställa det?, mumlade han för sig sjelf. Betänksamt säg han ned i kanalen, som i fullt mörker fö fram mellan husens branta, fönsterlösa stränder. Då såg han plötsligt der nere ett , svagt ljussken, som rörde sig närmare, och hörde strax derpå ljudet af åror. En gondol gled långsamt framåt och höll nere vid vattentrappan. Försigtigt böjde sig lyssnaren deruppe litet tillbaka, på det att han icke skulle bli bemärkt, men observerade likväl, att en man steg ur och gick uppför trappstegen. Port. klappen dernere slog trenne slag och strax derpäå hörde han en röst innanför fråga, hvem det var som ville in. I det höga tiomannarådets namn, öppna ! ljöd svaret. Kort derefter kom Smeraldina helt upprörd, med bart hår och glödande kinder, tillbaka in i rummet. Har ni hört?t hviskade hon. 4O, min Gud, de skola släpa bort min grefvinna, de skola strypa eller dränka henne, ocn hvem ;aranterar mig då de sex månaders lön jag har innestående hos henne?4 sTrösta dig, vekhjertade barn4, sade An