Aftonbladet – 28 november 1864, sida 3

sina affärer, och ehuru han hade omständligt frågat sig för hos fru Giovanna rörande vägen, och slutligen för sin okunnighet om trakten blifvit tröstad af henne med ordspråket, att ?med frågor kommer man till Rom, tycktes han dock nu utan all hjelp finna sig till rätta uti nätet af gator och kanaler. Flera timmar upptogos af besök hos advokater, hvilka fästade föga vigt vid hans rekommendation från en af embetsbröderna i Brescia, så mycket mera som hans blygsamma uppträdande förekom dem misstänkt. Ty onekligen låg det en viss stolthet uti vecket på hans panna, hvilken sade en skarpsyntare betruktare att:han egentligen ansåg det arbete, som han sökte, under sin värdighet. Slutligen kom han till en notarie, som bodde vid en liten sidogarn i Merceria och tycktes bredvid sitt yrke rifva hvarjehanda små birörelser. Här fann han med ett mycket tarfligt underhåll en plats såsom skrifvare, till en början på försök, och den hastighet, hvarmed han antog anbudet, ledde mannen till den misstanken, att han möjligen hade att göra med en utarmad nobile, af hvilka mången, endast för att uppehålla lifvet, villigt åtog sig hvarje slags arbete utan att pruta om priset. Andrea var emellertid synbarligen ganska nöjd med utgången afsina bemödanden och gick, då det nu led mot middagen, in på närmaste källare, der han såg folk af de lägre klasserna sitta vid långa, odukade bord och nedskölja sin enkla kost med ett glas surt vin. Han slog sig ned i ett hörn nära dörren och åt det något härska flä sket med god min, medan han dock försmådde vinet, sedan han väl smakat på det. Han stod just i begrepp att fråga hvad han var skyldig, då han hörde sig höfligt illtalas af sin granne. Mannen, sem han