Derpå höll han dem öfver lågan, strödde askan i kaminen och gick ända till den tidiga morgonen utan rast eller ro fram och tillbaka i sitt rum, medan den olycklige, hvars bikt han hade mottagit, likt en, hvars sak är rättvis och i Guds hand, redan länge hade funnit sömnens hvila.... Följande dagen gick den nya hyresgästen vid Calle della Cortesia tidigt ut. Mariettas glada sång ute i förstugan hade kanhända låtit honom sofva längre, men modrens högljudda bannor öfver att hon gjorde ett buller, som kunde väcka upp en död, zjorde honom fullkomligt vaken. Han uppehöll sig i trappan, der värdinnan redan var på sin gamla post, endast så länge som behöfdes för att göra sig underrättad om några notariers och advokaters boningar, hvilkas namn en vän i Brescia hade uppskrifvit åt honom. Då han fick veta besked derom, kunde hvarken enkans hjertliga omsorg om hans helsa, eller det röda band, som Marietta hade flätati sitt hår, förmå honom att dröja längre, och medan den goda run eljest hade sökt att så mycket som nöjligt hindra hennes hyresgästers umgänge med hennes dotter, föreföll det henne nu vögst förtretligt att främlingen helt och hålet förbisåg den kära varelsen, henues ögonten. Hans grå hår förklarade icke tillräckigt denna sällsamma blindhet. Emellertid rick han rak och raskt, och hans bröst var redt och höghvälfdt, så att den sjukdomy ,m hvilken han talade, måste hafva sitt säte ljupt i det inre. Afven hans ansigtsfärg rar icke misstänkt. Medan han genomvanIrade Venedigs gator, drog han månget välrilligt qvinnoöga till sig, och äfven Marietta åg honom icke utan deltagande uppifrån tt af de öfre fönstren. Men han gick fördjupad i sig sjelf till