Aftonbladet – 26 november 1864, sida 2

kronobetjeningen. Hellberg har derstädes för en trovärdig borgare från Haparanda morgonen derpå begifvit sig öfver gr för alt uppsöka honom, uppgifvit namnet på en utaf de personer som bortfört honom, en illa beryktad, under tilltal för bed i stående svensk arbetskarl. Hellberg var redan då belagd med bojor och bief snart äonu strängare bevakad ul med skarpladdade gevär utrustadt manskap. Med åkdon försedda personer syntes dessutom uppehålla sig i närheten at hans fängelse. Man skyndade sig äfven att söndagsmorgonen den 13 afforsla bonom i riktmug mot Uleåborg, der troligen en eller annan barbarisk bestraffning väntar den olycklige. Harmen och bestörtningen är lika stark hos alla, svenskar som finner, militärer och civile, och vänder g mnteslutande emot de uslingar, som för snöd viuning utför: detta dåd; ty de ryska eller rättare finska myndigheterna anses fullkomligt främmande lör detsamma. Man är ölvertygad att vår nitiska kronobetjening skall göra allt, för att till laga näpst befordra de personer at samhällets alskum, som tagit sig en myndighet vida ölverträffande Sverges konungs; nemligen att häkta och ur landet bortlöra en under skyddet ar dess lagar tadellöst lefvande person, och. som genom detta sitt tilltag ieke endast gjort en medmenniska olycklig, utan älven lätt kunnat på gränsen framkalla blodiga. konflikter. n får nemligen ej lörglömma vår djerfva gränsbefolknings lätthet att bringas i jäsning, säledes måste man så fort som möjligt gifva offentlighet åt saken för att få en noggrann undersökning i gång, på det att lagens straff måue drabba de brottsliga, de det lagi Amerikas slafstater värdige menniskojägarne, för al q delst förlundra en annars ieke om mindre önsklig tillämpning af lynch Som underrättelserna om förlopp hvarandra något motsägande i detalj, har jag ej velat skrifva förr än jag hunnit stadga mitt omdöme och fått full visshet om rätta sammanhanget. För det nu meddelades sanning ansvaras.