Aftonbladet – 25 november 1864, sida 3

Stamholländerierna af Ayrshirerace. Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af en. uti tit. tidning för Onsdagen de 23:e innevarande månad inta cen, redaktionen meddelad uppsats, innehållande anmärkningar mot ätskilliga af stamholländeristyrelsen vidtagna åtgärder, anhälles om plais uti tit. tidning för nedanstäende upplysningar. Insändaren uttalar klander mot stamholländeristyrelsen, hufvudsakligen dertöre att styrelsen till holländeriet vid Riseberva inköpt en tjur af korthornsrace, ävensom ulfsett evabanda åtgärd för stamhjorden vid Warpnäs, oaktadct styrelsen af den vid Ulhuna och Lycksta rörande en korsning emellan djur af ayrshireoch korthornsrace vunna erfarenhet bort föranledas att icke vidare tillåta någon uppblandning at den rena ayrshireracen. Då stumholländeristyrelsen under sistl. år beslöt att, villiarande enträgen anhåljan af en bland vårt lands mest insigtsfulla djurförädlare, till den vid Riseberga stationerade stamhjord anskaffa en tjur af korthornsblod skedde sädant emedan styrelsen hade sig till fullo bekant, att de egenskaper, — en snabb ut veckling, utmärkta kroppsformer, och god gödningsförmåga parad med mjölk: rikhet — hvilkas utbildning hos vår inhemiska boskap afsetts med dennas parning med från utlandet införskrifna afvelsdjur, för närvarande i största fullkomlighet påträffas hos korthornsracen, den högst förädlade af alla racer ; att en inympning af korthornsblod på ayrshireboskapen för au till densamma i viss mån oc verflytta den förstnämda racens ofvan anförda egenskaper, redan länge och under sednare tider till allt större utsträckning samt med mycket gynnsam päföljd egt rum uti Skottland ; att korthornsblod redan förut förrefinnes uti åtskilliga af de bästa bland till Sverge införda, staten tillhöriga stemmar af ayrshireboskap, hvarom den efter dessa stammar fallna alvel ej sällan uti sina ytwre former bär otve tydigt vittnesbörd, samt att dessa djur, hos hvilka korthornsblodet på nyss anförda sätt ännu efter flera generationer framskymtar, vanligen ega utmärkta egenskaper såväl såsom slagtsom mjölkdjur, samt att om äfven ayrshirestamhjordarne vid tidpunkten för deras första inköp till fullo motsvarade de orters behof at förädlingsboskap, inom hvilka de stationerades, sädant icke lör närvarande i lika grad eller lika allmänt är förhållandet, ity att numera ivom åtskilliga pro vinser hjordar temligen allmänt förekomma, hvilka genom en under fl: ra generationer fortsatt omsorgstull värd och utfodring uppnått en ständpunkt, vid hvilken en förädling med ayrshireblod ej mera är tilliredsställande ; men der korthornsracen eller dess korsningsprodukter ega ett uti ifrågavarande hänseende aigjordt töreträ — och blott till de orter, der så är förhållandet, har anskaffandet al korthornstjurar blilvit ifrågasatt. Utan tvifvel hade det, såsom insändaren intyder, varit lämplgare att inom dessa orter uppställa stammen af rent korthornslod — om stamaolländeristyrelsen haft illgång till derför erforderliga, betydliga pelopp — blott korthornshjorden vid Alvarp kostar omkring 30.000 rdr — men då så ej är förhållandet, har styrelsen trott sig, hellre än att till en obestämd framtid appskjuta tillfredsställandet af i ofvananförda riktning uttalade önskningar, böra gå lem så vidt görligt tillmötes genom att bereda tillgång på lämpliga korthornstjurar, lika mycket alsedda till att mot en i förhållande till dessa tjurars inköpspris billig språngafgift få begagnas till förädling al närbetintliga hjordar, som till korsning med de statens stamhjordar, hos hvilkas lisponenter de öppställas. Att den vid Ultupa och Lycksta vunna erfarenhet om resultatet af korsningar emelan ayrshirekor och korthornstjurar ingaunda bort locka till en fortsättning af denna itgärd medgiives gerna, men torde dock styrelsen hatva gjort sig rättvisligen förjent af tadel, derest den af nämnde tvenne enstaka fall låtit förleda sig till förbiseende eller ringaktande af en på otaliga andra ställen vunnen motsatt erfarenhet, rörande hvilken exempel. hemtade från utlandet, i stor mängd förefinnas, och som bestyrkes ifven af en inhemsk auktoritet, hvars vitsor: insändaren väl ej torde förneka, nemigen professoren Nathorst, hvilken i sin lärobok i Husdjursskötseln, 2:a delen, sidan 160, yttrar sig härom sålunda: Kortbornsracen hafva vi funnit ändamålsenlig till törädling iu alla mera storvexta racer, samt äfven de djur som blifvit med ayrshire-råcen töridlade, d. v. 8. ayrshire halfeller trejvart blod o. 8. v. Genom denna korsning vinnes lättföddhet, tidig utveckling och högre slagtvärde hos afkomman?. Af hvad nu blifvit anfördt torde tillräck.4