han lemnade skrifvelsen i rätta händer, hade munken svarat: ?Hvarje barn i Verona känner den ädle Angelo Zuerini lika väl som sin far.? Derpå hade budet aflägsnat sig. Den landsflyktige, hvars fångenskap mildrades af den aktning, som följde honom-i olyckan, hade, trots de spejare som observerade honom, obemärkt fört brefvet till sin boning, och läste nu, medan vaktens steg utanför huset klang hotande genom tystnaden, följande rader: Till Angelo Znuerini. Jag kan inte hoppas att ni erinrar er det flyktiga ögonblick då jag personligen gjorde er bekantskap. Många år ligga mellan då och nu. Jag hade jemte mina syskon växt upp i landtlig stillhet på vårt gods i Friaul. Först då jag förlorat bäda mina föräldrar, skilde jag mig från min syster och min ngrebror. Redan efter några få dagar hade Venedigs förföriska hvirfvel uppslukat mig, Då blef jag en dag presenterad för er i Morosinska palatset. Jag känner ännu den blick, med hvilken ni mönstrade oss, unga män, den ena efter den andra. Ert öga sade: Och detta är det slägte, på hvars skuldror Venedigs framtid skall komma att hvila. Msn nämnde för er mitt namn. Obemärkt förde ni samtalet på de fordna stora händelserna i den stat, åt hvilken mina förfäder hade egnat sin tjenst. Om det närvarande och de tjenster jag var densamma kyldig, teg ni skonsamt. (Forts.) Rättelse. I gårdagens följetong står på andra spaltens första rad: skrattat, läs: skattat. 4:de spaltens 20:de rad rad står: ena ögat på hatten. läs: ögat på katten. 6:te spaltens sista rad står: så vi ha qvar, läs: så mycket vi ha qvar. 9:de sp. 8:de rad nerifrån står: men hvem, läs: hvilkem,