min, sminkar hon sig starkt, fastän hon inte ännu nått sina trettio. Om ni någon gång vill se henne, så är ingenting lättare. Man lägger ett bräde från ert tönster i mitt. Ni stiger hit öfver, och jag för er till ett sälle, der ni i största hemlighet kan betrakta henne. Hvad gör man inte för att tjena en granne! — Men nu, god natt! Man ropar mig. God natt, Smeraldina! Hon tillslöt fönstret. sFottig och sjuk, sade hon för sig sjelf, i det hon noga tilldrog gardinen. Nå ja, när man har tråkigt så fär det ända gå an. Äfven Andrea hade stängt sitt fönster och gick fram och tillbaka i rummet med långsamma steg. sTDet är bra, sade han. Det kommer mig väl till pass. I värsta fall kan jag älven deraf draga en fördel. Hans min visade, att han minst af allt tänkte på ett kärleksäfventyr. Han packade nu upp sin kappsäck, som endast innehöll något linne och ett par bönböcker, och, lade alltsammans i ett skåp uti väggen. En af böckerna föll till golivet, och stenskifvan gar ifrån sig en ihålig ton Han släckte nu genast sitt ljus, riglade dör ren och började att iskymningen, som uppstod genom det aflägsna skenet från Smeraldimnas lampa, att nogare undersöka gollfvet. Efter nägot arbete lyckades det honom att lyfta upp stenskilvan, som var nätt infogad i de öfriga, men utan murbruk, och härvid upptäckte han ett temligen rymligt hål, en hand högt och en fot i fyrkant. Hastigt kastade han af sig sin rock och löste af sig en tung gördel med flera fickor, som han bar omkring lifvet, Han hade reden lagt ned den i hålet, då han plötsligt hejdade sig.