i mina lidanden att ha er ljufva bild så nära mig. Hon kände sig tydligen tillfredsställd öfver att han nu ändtligen slog in i en -ton, den hon ansåg sig berättigad att vänta. För er4, sade hon, är jag prinsessan Smeraldina, som tillåter er att på alstånd tråna efter hennes ynnest. Då ni ser mig sätta på mig den här turbanen, så är det för er ett tecken att jag är benägen att språka med er. Ty jag har mera tråkigt än som öfverensstämmer med min ungdom och mina behag. Ni måste veta, fortfor hon, i det hon plötsligt föll ur sin roll, att min nmatmor, grefvinnan, alldeles inte tillläter mig den ringaste kurtis, ehuru hon ejelf byter om älskare oftare än sina linntyg. Hon säger att hon jemt jagat sina örtrogna och kammarjungfrur på porten, eå snart de velat tjena tvenne herrar, henne och den lilla guden med vingarne. För denna fördoms skull måste jag sucka och tråna, och om det inte ibland derborta i ert rum bodde en artig främling, som något litet förälskade sig i mig, så . 4Hvem är för närvarande din herrskarinnag ilskare?4 afbröt henne Andrea helt tvärt. lager hon emot Venedigs höga adel? Gå de främmande sändebuden ut och in hos henne? De komma mest maskerade, svarade Smeraldina. Men det vet jag då för säkert, att unga Gritti är henne den käraste, mer än någon annan sedan jag som i hennes tjenst; ja, mer än den österrikiska gesandten, som är så kär i henne, att man kan skratta deråt. Känner ni också min grelvinna? Hon är bra vacker. Jag är eu främling här, mitt barn. Jag känner henne inte.t VisserligenX. forifor flickan med en slug