Aftonbladet – 24 november 1864, sida 2

hjelpa till att arrangera för den nya gästens mottagande. Flickans gestalt var nästan ännu mindre än modrens, men till följd af det fulländade jemnmåttet och den mjuka spänstigheten i alla dess delar såg den dock längre ut och liksom sväfvande på tåspet: sarne, medan man äfven i ansigtet vid första ögonkastet upptäckte en pårallande likhet, endast med den olikhet, som skilnaden i år kunde medföra. Endast uttrycket i de båda ansigtena tycktes aldrig kunna bli lika. Mellan fru Giovannas täta ögonbryn låg ett drag af spänning och orolig väntan, hvilken äfven med årens erfarenhet ej tycktes kunna finna en stadigvarande plats på Mariettas klarare och mera jemna panna. Dessa ögon måste alltid le, denna mun alltid vara en smula öppen för att ofördröjligen framsläppa hvarje skämt. Det var utomordentligt kostligt att se huru sömn, öfverraskning, nyfikenhet och skälmaktighet i detta ögonblick stredo med hvaranära i hennes ansigte. Vid inträdet i rummet böjde hon hufvudet, hvars lösa flätor vo:o ombundna med en liten halsduk, något åt sidan för att se på den nya hyresgästen. Atven dennes allvarliga min och gråa hår tycktes icke nedstämma hennes munterhet. Mamma?, hviskade hon, i det hon ställde på bordet en stor tallrik med skinka, bröd och färska fikon, ?han har ett besynnerligt ansigte, alldeles som ett nytt hus om vintern, då snö fallit på taket.? Tyst du, din stygga hexa?, svarade modren ifrigt. ?Hvita hår äro falska vittnen. Han är sjuk, skall du veta, och du borde ha. litet mera respekt, ty sjukdomar komma till häst och gå bort till fots, och Gud bevare dig och mig, ty desjuka äta litet, men sjukdomen äter upp allt. Gå nu och hemta itet vatten, så vi ha qvar; i morgon må