Aftonbladet – 24 november 1864, sida 2

honom förbi innan han skrattat åt hennes nyfikenhet och pratsjuka. Vid den tid, då vi lära känna henne, kunde dock icke detta skäl förmå henne att föredraga den hårda platsen på trappan framför en beqväm länstol. Det var i Augusti är 1762. Ållt sedan ett halft år tillbaka stodo gästrummen toma, och med grannarne umgicks hon högst obetydligt. Dertill led det redan mot natten, och ett besök vid denna tid var någonting högst ovanligt. Detoaktadt satt den lilla frun envist på sin post och såg betänksamt ned i den toma förstugan. Hon hade skickat sin flicka i säng och lagt ett par kurbitsar bredvid sig, ur hvilka hon skulle taga kärnorna innan hon gick till hvila. Men allehanda tankar och betraktelser hade kommit emellan; hennes händer hvilade i skötet, hufvudet var stödt mot Jedstången, och det var icke första gången som hon på detta sätt hade insomnat. Ätven i dag var hon nära deran, då trenne långsamma, men eftertryckliga slag på porten plötsligt uppskrämde henne. SMisericordia! utropade den goda frun, i det hon reste sig upp, men dock förblet stående orörlig ; hvad står på? Har jag drömt? Kan det verkligen vara han? Hon lyssnade. Slagen med portklappen upprepades. Nej, sade hon, 4Orso är det inte. Det lät annorlunda. Sbirrerna är det inte heller. Lät se hvad himlen skickar! Härpå gick hon nedför trappan med tunga steg och frågade genom porten hvem det var som ville in. En röst svarade: Det är en främling här utanför, som söker sig en bostad. Del här huset har blifvit honom till det bästa