Aftonbladet – 24 november 1864, sida 2

RSS NSER SE RERSTRERERENERNRNE NN SONENS Röse trtnrtrNNRNn ARSA ann aRrRe sen Nn dt ni har ännu fått hvarken vatten eller ljus och är säkert hungrig.4 Främlingen hade genast vid inträdet mön strat rummet med en snabb blick, -hade gått från det ena fönstret till det andra. och kastade nu sin kappsäck på en stol. Allt är i bästa ordning?, sade han. Om priset komma vi nog öfverens. Varnu zod och skatta mig någonting att äta, och, om ni så har, några droppar vin. Sedan vill jag solva.? Det låg någonting sällsamt befallando j hans sätt, så mild än den toa var, -med hvilken han talade; den goda frun lydde hastigt och lemnade honom för ett ögonblick allena. Han steg nu genast fram till fönstret, lutade sig ut och såg ned i den smala kanalen, som icke genom den ringaste dallring i sina vågor förrådde att han hade del uti det stora hafvets lif, det gamla Adrias vågslag. Palatset midt emot höjde sig som en svart massa framför honom, alla fönstren voro mörka, emedan framsidan icke var vänd mot kanalen; endast en smal dör öppnade sig der nederst, och en svart gondol låg fästad vid dess tröskel, Allt detta tycktes motsvara den nya gä stens önskningar, och icke minst att man icke genom det andra fönstret, som låg utåt en liten återvändsgränd, kuude se inihans rum. Ty der midtemot lopp en vägg utan fönster och utan annat afbrott än nägra ut språng, sprickor och källergluggar, och endast kattor, vesslor och uattfäglar kunde linna denna dystra vrå behaglig och beboelig. Ean ljusstråle trängde nu från förstugan in i rummet, dö.ren öppnades, och med ljuset i hand inträdde åter den lilla enkan, och bakefter henne hennes dotter, som i brådskan åter hade måst stiga upp, för att