Aftonbladet – 23 november 1864, sida 3

VIRAL Vv ALL SNCM OcM MYLIRHSS Jef AVE MITIS TB domen. Detta förargliga tillägg har föranledt tvänne rättegångar, genom hvilka arfvingarne efter testator sökt afhända vetenskapsakademien egendomen. 1 den första rättegången, som under flera år pågick, föll K. M:ts dom år 1858, hvarigenom K. M:t förklarade, lika med underrätterna. att sådana bevis icke blifvit företedda om egendomens vanvård, att densamma kunde vetenskapsakademien afhändas. Rättegång harnu äter blifvit väckt af testators närmaste nu lefvande arfvingar, mamsellerna Paulina Christina Mathilda Rebecka samt Beata Maria Juringius, hvilkas föräldrar voro de, som tappade den förra rättegången. Den nu ifrågavarande anhängiggjordes den 2 December förlidne år och fortgår ännu. Att redogöra för de mycket vidlyftiga rättegångsakterna i sin helhet, skulle medtaga allt för stort utrymme, -hvarföre vi inskränka oss till de hufvudsakligaste fakta, dervid det anmärkningsvärda förhållande förekommer, att man sällan torde ha hört så många motsatta och stridiga vittnesberättelser om en och samma, sak aigifvas. som under denna rättegång. A kärande sidan hafva nemligen alla vittnena, trädgårdsmästare och trädgårdsarbetare till yrket, kommit öfverens om att Bergianska trädgården varit mycket vanvårdad och ej motsvarat testators afsigt dermed, då vittnena å svarandesidan deremot. likaledes utgörande trädgårdsmästare och trädgårdsdirektörer, intygat raka motsatsen, att trädgården varit väl, ja till och med utmärkt väl skött och ordnad. Att kärandenas tanka om saken är den, att trädgården och egendomen, så väl före, som efter år 1858 varit skött på det sätt, att de ega tull rätt att anse donationen förverkad. faller af sig sjelf, liksom ock att vetenskapsakademien och professor bergianus N. Andersson å sin sida anse att de till alla delar uppfyllt testators vilja och mening. Såsom ombud för mamsellerna Juringius uppträder. v. häradshöiding H. Wendtland, och hans motpart är ombudsmannen för vetenskapsakademien, advokatfiskalen Söllseher. Vid första rättegångstillfället, eller den 11 Januari, inlemnade hr Wendtland bland andra handlingar vittnesintyg af trädgårdsmästarne QC. ÅA. Engström, 4. I. J. Rephenvia, G. Nilsson, Gell och C. L. Lindecren (allesammans för dödsfalls skull vid husrätten hörda före rättegångens anhängiggörande). De två första iniyga sammanstämmande, att de för 3 å 4 år sedan, med anledning at-en.annons i Stockholms Dagblad, rörande trädgårdens utarrenderande, dit åtföljt trödgardsmästaren Gehl, för att bese densamma, då de funnit trädgården i hög grad vanvårdad: en del af gångarne hade varit igenväxta, liksom land och rabatter fulla af hvitrot, tistel m. m., hvilka ogräs vittnade om en längie vanskötsel. och hade vittnena ansctt trädgården 1 sitt dåvarande skick föga tjenlig såsom skola för dugliga trädgårdselevers bildande. För ett år sednast hade de äfven besökt densamma, men då funnit den något bättre vårdad. Nilsson uppger, att han varit der första gången 1853, under den. tid direktör And. Lundström . arrenderade densamma, och. hade. trädgården. då, , liksom. sedermera. under nämnde arrendators tid, varit mycket igenvuxen och vanskött, så att hans totalomdöme om saken var, att han-saldrig sett någon af trädgårdsmästare skött trädgård så illa vårdad. ; Gells intyg, innehåller, att han, som i Rephennigs och Engströms sällskap 1859 besökt trädgården med anledning deraf, att den skulle ånyo utarrenderas, sedan direktör Lundströms kontrakt med yetenskapsakademien gått till ända, då funnit trädgården i-sädant skick, att han ansåg dess iordningssättande fordra 5 års tid och minst 10.000 rärsjuppofting. För ett halft år sedan hade han för: andra , gången varit i trädgården, .som han då fonnit 2 vårdad och häfdad, men i alla fall odugli åsopy trädgardsskola, varande hans totalomdöme det. att. han ej sett en trädgård, ämnad till läroanstalt, sämre skött. . Lindegrens vittnesberätutelse åter innehåller, att han från våren 1860 till den 1 December samma år arrenderat trädgården, som var högeligen vanskött. då han mottog densamma, hvarjemte den beskyllning framkastas mot professor Bergianns, att de vid skolan anställde elevers tid så upptagits med drängsysslor, att tillfälle ej lemna:s dem att inhemta hvarken teoretisk eller praktisk undervisning. Enligt hans omdöme motsvarade läroanstalten ej testators afsigt, ty under året hade endast fem små botaniska exkursioner egt rum, och undrvisningen i öfrigt varit inskränkt till några få föreläsningar, hvaraf eleverna dragit föga eller ingen nytta. i förbigå nästföljande rättegångsdags förhandlingar, dervid ingenting anmårkningsvärdt förekom. Den 14 Mars förevar målet ånyo, då adyokatfiskalen Söllscher inlemnade en skrift, hvari han yrkade, att kärandena måtte åläggas att så som partier i målet instämma, dels trädgårdens arrendatorer, direktören Anders Lundström, som innehaft arrendet från 1820-talet till 1860. samt trädgårdsmästarne C. L. Lindegren och J. Aspman, hvilka sedermera efter hvarandra öfvertagit arrendet deraf, dels ock professor Bergianus N. Anderson. Detta yrkande bestreds af hr Wendtland, som förmenade, att kärandena ej hade något att skaffa med bemälde personer, hvilkas inblandande i målet synbarhgen endast åsyftade dess utdragande , på tiden, Rätten lemnade ej heller sitt bifall tll yrkandet, men resolverade deremot, att det stode svarandena fritt att. till förvarande af den rätt till godtgörelse af bemälde personer för hvad i detta mål kunde svarandena iråndömas, dem instämma låta. för att bereda dem tillfälle att värja sin af målets utgång beroende rätt. Hr Wendtland anmälde missnöje mot beslutet. Den 6 Juni tillstäideskommo åter såväl parter nas ombud, som de nu af advokatfiskalen Söll. scher instämda arrendatorerna och proiessor Bergianus, hvilken sistnämnde inlemnade en lång och särdeles utförlig skritt till bemötande af målet, hvars befogenlet i hela dess vid som vittnesintygen beswued Om Bergianska trädgårdens värd yttras d att den. under den långa tid direktör Lundström arrenderade densumma, intagit ett framstående rum bland hortikuituranstalterna i vårt land. Derifrån hade försålts en mängd nyttiga och utmärkta trädgårdsalster, fruktoch parkträd. utgått en mängd skickliga trädgårdsmästare och genom arrendatorn utgivits en mängd skrifter 1 trädgårdsodling, hvilka ännu 1 dag kunde anses oöfverträffade 1 vårt land. Det raska sieg framåt, som hortikulturen på sednaste 10-talet tagit. hade visserligen åstadkommit, att Bergianska trädgården numera ej kunde häfda samma framstående rum som förut; men vetenskapsakademien hade likväl lagt sig all vinning om. att den skulle uppfylla tesrators önskan och afsigten med donationen. Såsom bevis på det skick, hvari trädgården befunnit sig, då direktör Lundström afträdde densamma. hvilken tidpunkt just varit den af vitt. nena förnämligast klandrade, anfördes, att direkiör Lundström bland annat åt efterträdaren aflemnat ett inventarium af 9325 stycken fruktoch parkträd samt 795 orangeriväxter m. m. Attträdgården då för öfrigt icke kunde befinna sig i sitt bästa flor vid utgången af en nära 40-årig arrendetid var naturligt; men de brister. som då förekommo, hade på sednare tider blifvit af njelpta, så att trädgården nu var i fullt tidsenligt skick. Hvad byggnaderna beträffade, hade under årens lopp betydliga reparationer blifvit verkställda, nya drifhus och orangener uppförda, så att vetenskapsakademien vid 1863 års slut egt en förskottsfordran af icke mindre än 15,000 rdr hos Bergianska stiftelsen. Föreläsningar hsde blifvit hållna och undervisning meddelad enligt