Aftonbladet – 23 november 1864, sida 3

(Insändt.) Till våra sabbats-ifraro. Då från flera håll ett icke ri: ga arbete pågår att anglisera svenska kyrkan, särdeles i afseende på uppfattning och tillämp ning af a:dje budet 1 den gudomliga lagen och detta arbele hotar att antaga sådana dimensioner och i så måtto vinna insteg, alt luthersk uppfattning, sed och lagstiftoing i frågan kunde i viss grad undanträngas och fältet intagas dels af metodism och dels af libertmism; så torde det vara på tiden, att de som hafva reda på frågan en vång taga bladet från munnen och icke träta de båda förenämnda riktningarne hållas ensamma i den offentliga diskussionen. Af ådan grund har ins. ansett sig kunna uppälla töljande satser, som väl må kunna kringgås af den eller dem, som besväras af kring sjuka, som väl må kunna smutskastas af dem, för hvilka ingen ting är heligt; men som icke kunna kullslås af den, som erkänner Skriften för Guds ord. 1. Det 3:dje budet i dekalogen är Guds bud lika så väl som hvarje annat af de tio. 2. Kristus är icke kommen till att upp!ossa lagen och profeterna, utan till att fullborda. 3. I Kristo findes således den fallbordan af lagen, som en menniska behöfver till rättfärdighet inför Gud. 4. Denna rättfärdighet vinnes genom tron på Kristum. 5. Denna tro frigör ifrån träldom under lagen, men icke ifrån lydnaden för något af buden i lagen till deras rätta förstånd och egentliga visende. 6. Det egentliga väsendet af 3:dje bu-! det i Nya testamentets mening är icke att blott helga hvilodagen på vissa dagar, utan att alltid helga hvilodagen. 7. Den bästa förkluringen öfver huru det skall tillgå att alltid helga hvilvdagen har Luiher gifvit i sin lilla katekes, då hav. der sagt, att vi skola frukta och älska Gud så alt vi — hålle Guds ord heligt; ty den som i. sitt hjerta icke håller Guds ord heligt, den helgar ingen hvilodag, om han också ginge till kyrka ch konventiklar på alla helgedagar och deremellan också. 8. Det är klart, att den, som håller Guds ord heligt och derigevom alltid helgar hvilodagen också hörer Guds ord gerna och lärer det och således ieke äriblond dem, som förakta predikan och Guds ord, utan anser såsom en förlust, om han måste umbära något tillfälle, som han kunnat hafva till att höra och lära Guds ord. 9. Men lika så klart är också det, alt då en menniska genom tron har sin rättiärdighet i Kristo och således har mer än som genom någon egen gerning kan. vinnas; så behötver densamme enligt apostelens ord (Col. 2, 16) icke låta göra sig samvete öfver mat eller dryck eller bestämda helgedagar eller nymånader eller Sabbather, huvilket är skuggan af det som tillkommande var: men kropven sjelf är i Christo, v. 17. . 10. Detta motsäger icke utan innebär i stället, att en krisien begagnar sig, då han kan, af de tillfällen till offentlig gudaktighetsöfning, som den kristna församlingen i rullkomlig fribet anordnat genom inrätuningen alt alskilja sönoch högtidsdagar från vanligt jordiskt arbete til offentlig gudstjenst. 11. Men den som på grund af 3:dje budet fordrar såsom en samvetssak ett särskildt helgande af dessa dagar för en sådan menniska, -som. enligt 3:dje budets egentliga mening i Nya testamentet, alltid helgar tivilodagen, (och att alla menniskor måtte blifva sådanvå, dit syft r llt rättskaffens andligt arbete), tillkännagilver sig dermed, oakiadt allt tal om evangelium och . frihet, stå på lagens och träldomens ståndpunkt, ty det blifver vid det, som-stär.i vår augsburgiska bekännelse: Skriften har afskaffat Sabbathen.