Aftonbladet – 23 november 1864, sida 3

går till omkring 430 procent af 1863 års bevillning, den sednast kända, låter sig knappast göras, emedan kommunens största antal medlensmar består af arbetare. med en årlig förtjenst af 4, 5 å GU rdr. och den mera bergade klassen härstädes i allmänhet utgöres af familjer. som lefva på en årlig inkomst af från 1 till 2000 rdr. Utom dess skulle en dylik hög taxering hafva till följd, att alla de förmögnare och mera bergade utflyttade från kommunen och lemnade åt fastighetsegarne att hufvudsakligen draga de kommunala bördorna, på samma gång dessas egendom ovikorligen fölle i värde. Om således kommunen skall lemnas åt sig sjelf att genom direkta utskylder söka upprätthålla sitt kommunalväsen, återstär väl för densamma intet annat val, än att göra stora indragningar i de förvaltningsgrenar, hvari kommunen har fria händer att vidtaga dylika, det vill i afseende på polis, fattigoch sjukvård samt ligen äf skolväsen. Och kommunalnämnden har äfven ansett sig nödsakad föreslå att genom nedsättan: det af det begärda anslaget till polisen och fattigvården bringa taxeringssumman för nästa år ned till 300 procent af kronobevillningen. Vi behöfva emellertid icke säga Eders Kongl. Maj:t att åtgärder af detta slag för kommunens invånare, efter de ansträngningar, som gjorts för ait förbättra de kommunala inrältningarne, äro i hög grad smärtsamma. Det är för att om möjligt undgå en sådan nödvändighet, som kommunalfullmäktige vid sammanträde den 3 dennes beslutit att vända sig till Eders Kongl. Maj:t, förvissade derom, att Eders Kongl. Maj:t, under hvars lyckliga regering hela det öfriga riket går framåt i stigande materiel och andlig utveckling, icke skall tillåta att denna stora kommun sjunker ner i ett samhälligt tillstånd, hvartill i vårt land saknas motstycke, då den sjelt allvarligt vill och efter förmåga anstränger sig för sit framåtskridande, men deri vllbakahålles af förhållanden, hvilka den sjeil hvarken föranledt eller det beror på densamma att undanrödja. Kommunalfullmäktige hafva i sådant afseende uppdragit åt kommunalnämden. att hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes genom vidtagande af den ena eller andra åtgärden. hvilkendera Eders Kongl. Maj:t kan synas lämpligast, af dem kommunalnämden nu i underdånighet vågar underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga prötning, förhjelpa denna kommun ur sin bekymmersamma ställning. Då Majorna genom sitt gynnsamma läge otvit velaktigt är egnadt att bliiva en stor stapelort för rikets utländska handel, och då staten numera afsagt sig förmynderskapet öfver landets näringar och lemnat dem Itria att uppstå och utveckla sig, der de af naturliga förhållanden framkallas och befrämjas, så är det väl lika mycket antagligt att kommunen, genom att medgfvas stapelstadsrätt, skulle försätLas i en fördelaktig ställning, som attnågra hinder ur synpunkten af andra intressen mot en sådan anordning ej kunna förefinnas. Derigenom att handeln härstädes icke, i likhet med hvad som är fallet i de flesta andra stapelstäder, behöfde betungas med kommunala afgifter, skullc den otvifvelaktigt hastigt uppblomstra, och den tolag, som derföre borde tillfalla kommunen. komme att tillräckligt motsvara densammas behof. Staten behölde ej här, såsom vid andra apelstäders anläggning skett, mellankomma med ågra slags uppofiringar, ty tolagen å de tullmedel, som inom kummunen komme att uppbäras, och ökandet af den redan befintliga tullpersonalen härstädes skulle uppvägas af mot svarande indragningar å annan ort. Detintresse, som sannolikt komme att lida genom Majornas förklarande för stapelstad och som på samma gång genom sin storhet kunde påkalla någon uppmärksamhet, vore Goteborgs fastighetsegares. men åt ett blott och bart ekonomiskt intresse. det må vara af hvilken betydenhet som helst. kan i närvarande tid ej bringas ett sådant ofit som ett annat talrikt befolkadt samhälles vi stånd, sedlighet, ordning och af naturen beämda utveckling. Dessutom står det ju alltid letta intresse fortfarande öppet att genom sta lens förening med Majorna bereda sig skydd på iet enda sätt, det billigtvis kan itr a. Kommunalnämnden tvekar derfor ej att såsom ett nedel för denna kommuns förhjelpande ur sin bekymmersamma belägenhet i första rummet. öreslå, det Eders Kongl. Maj:t måtte medgifva kommunen stapelstatadsrätt och tolag i hkhet: ned rikets öfriga stapelstäder. Kan Eders Kongl. Maj:t likväl af ett eller annat skäl, som kommunalnämnden möjligen förbiser, icke bevilja stapelstadsrätt åt denna komnun, torde dock Eders Kongl Maj:t finnna det billigt att Majorma åtminstone finge åtnjuta den olag å alla de varor, som importeras iör härvarande fabrikers och producenters behof, som nu tillfaller staden Göteborg, och kommunalnämnden, öfvertygad om att en sådan förmån cke innefattar någon orättvisa mot Göteborg. sålänge Majorna utgör en förstad till och verklig tel af nämnda stad, men är hänvisadt att ensamt bära de bördor, som borde dragas af hela samhället, vågar derföre anhålla, det Eders Kongl. Maj:t måtte vidtaga den åtgärd, Eders Kongl. Maj:t finner nödig, för att staden Göteborg måtte blifva frånkänd berörde tolag samt tillförpligtad att densammas belopp årligen till denna kommun atgifva. p Skulle åter ingendera af dessa förslag vinna nådigt afseende, utan förhållandena lägga hinler 1 vägen för denna kommuns upphjelpande. senom att tillåta densamma draga fördel at sin belägenhet, eller genom att tilldela den en förmån, som naturenligt synes böra tillkomma kommunen, tillförse sig emellertid Majornas invånare, att Eders Kongl. Maj:t likväl härutinnan skall finna en anledninzs att icke förvägra komnunen ett så stort årligt understöd af allmänna medel, att kommunalinrättningarne må kunna nöjaktigt underhållas, utan att invånarnes biIragsförmåga derför tages i större anspråk, än som med kommunens bestånd är förenligt; och år kommunalnämnden i sådant afseende underlänigst anhålla, det beloppet af detta understöd icke måtte bestämmas lägre än 20,000 riksdaler, enär äfven med en dylik tillökning i inkomster kommunens invånare likväl redan nästa år, oberäknadt en personel afgift af 60 öre för hvarje mantalskrifven mansoch 30 öre för hvarje qvinsperson, får bidraga till. utgifternas bestridande med ett uttaxeradt belopp, som motsvarar omkring 300 procent af bevillningen till Eders Kongl. Maj:t och kronan för år 1863, eller 45 procent mer än kommunalutskylderna innevarande år utgjort. Kommunalnämnden befarar att det besärda understödet skall synas högt, men af det vilagda utgiftsoch inkomstförslaget för nästa Ar täcktes Eders Kongl. Maj:t sjelf finna, att kommunens behof deraf är tillräckligt motiveradt. Detta behof är ock i sjeltva verket större, än nämnda förslag utvisar, alldenstund påtagligt är, tt äfven om inoa särdeles utomordentliga om