Aftonbladet – 23 november 1864, sida 2

och Andersson samt kryddkramhandlaren Wallin uppdrogs att reglera styrelsen och förvaltningen af församlingens bibliotek. Slutligen afslogs gjordjansökning om förbättring i orgeltramparens aflöningsvilkor. — — kn aktad och intelligent landtbrukare har tillsändt oss en uppsats, innehållande åtskilliga, såsom oss synes, befogade anmärkningar mot några af stamholländeristyrelsen vidtagna åtgärder. — Uppsatsen är af följande innnehåll: Med tillämpning af det gamla ordspråket: ?Gud bevare oss för våra vänner — för våra fiender skola vi sjelfva taga oss till vara? — få vi på det-bestämdaste protestera mot vissa af de åtgärder som Stamholländeri-styrelsen vill använda för stamholländeriernas af ayrshirerace förbättrande. Af nämnde styrelses till K. M:t sist afgifna berättelse rörande statens stamholländerier för år 1863, inhemtas, att styrelsen för ayrshire stamholländeriet vid Riseberga inköpt en ädel tjur af korthorns rac; i ändamål att derigenom vinna en afvel med större kroppsvigt och hastigare utveckling. Vid Ultuna har sedan 1860 en korthornstjur begagnats för en del af hjorden, men efter densamma fallna afvel synes, om än utmärkande sig för en hastigare utbildning, dock icke i öfrigt hafva genom denna inympning af ett främmande blod vunnit några företräden framför den af ren ayrshirerace? — upplyser styrelsen. Vid Warpnäs har styrelsen, med anledning af svårigheten att försälja der uppfödda ungdjur. af ayrshirerace, ?samt till följd af de. framställningar som i sådan syftning från skickliga och tänkande landimän inom provinsen till styrelsen ingålt, varit betänkt på att med denna stamhjord införlifva en tjur afkorthornsrace, för att så lundå förädla oeh äfven föra hjorden till. den race, hvilken allmänna meningen, på grund at inom provinsen vunnen erfarenhet, framhållit såsom den för dervarande förhållanden mest lämpliga?. Vid stamholländeriet på Lycksta har den under tvenne föregående år derstädes stationerade korthornstjurensuträngerats. Annan inverkan af denna korsning (af ayrshireoch korthornsraeerna) har hittills: ej kunnat iakttagas? — upplyser styrelsen — ?än att växtligheten hos de efter densamma fallna ungdjuren varit större. lutet af styrelsens berättelse innehåller den nedslående upplysningen, att hela stammen af här i landet befintliga djur af ayrshirerace, är mer och miadre behäftad med den farliga sjukdomen: tuberkulös lungsot. Det vill dock synas alt omförmälda sorgliga underrättelse borde ha varit tillräckligt pröfvande, utan att ayrshireracen skulle ?förbättras? genom korsning med tjurar. af korthornsrace, särdeles som man icke känner att korsningen af dessa racer är ett säkert medel mot ofvannämnda sjukdom, hvilken uppdagats hos kor älven af gamla inhemska racer ?). Man har också länge ansett på goda skäl att ayrshireracen var konstant, aldrig betviflande att om så icke var förhållandet den då icke blifvit införskrifven, för att inom landet spridas. Vi protestera derföre mot den ofvan omförmälda korsningen, som förvandlar ayrshiredjurens afkomlingar till halfblodsdjur, wutan konstans, och derigenom utan något säkert ROPp att de goda egenskaper skola vinnas, för hvilka djuren af nämnde race blifvit införskrifna. Dessutom är -det oriktigt både att kalla den genom oftanämnda korsning fallna afkomman ayrshiredjur och att såsom sådane sälja dem, då de ej så äro. Antagligen hade styrelsen, af den erfarenhet som vunnits vid Ultuna och Lycksta, icke vidare bort tillåta någon uppblandning af den rena ayrshireracen, såsom redan varit fallet vid Riseberga, och tillämnas vid Warpnäs; ty om denna race icke passar för en provins, så vore det ju ändamåisenligast att den blef förflyttad till någon annan, der den är mera värderad, och att inom den först antydda provinsen uppställdes ett holländeri af äkta korthornsrace; ty man kan icke, såsom de skickliga och tänkande landtmännen? tyckas inbilla sig, genom korsning förvandla ayrshireracen till sorthorn. ) Man synes blifva allt mer öfvertygad derom att tuberkeleller perlsjukdomen alldeles icke är egendomlig förayrshireracen, utantvärtom, att den äfven förekommer ganska ofta 10s mycket :mjölkgifvande: kor äfven af svensk race, men att den genom en ändamålsenlig behandling både kan botas och förekommas. Det vissa är, att den icke är i tilltagande. Not af redaktionen.