Aftonbladet – 22 november 1864, sida 2

Ni måste ha medfört ledsamma nyheter fruktar jag?, sade abbedissan. Ja, ledsamma nyheter?, upprepade Les lie mekaniskt. Stackars barn, hon har verkligen beho af goda nyheter. Allt sedan hon så plöts ligt kom tillbaka, har hon haft en tyngd på sitt hjerta. Hvad för slags folk var hen. nes förmyndares familj?? Jag känner knappast till dem?, sade Leslie. Men ni kom ju hit med helsningar frår dem ?? ?Ja, sade Leslie, jag är bekant med dem, men de äro mig fullkomligt likgiltiga personer.? Tror pi att någonting hände der, sow kunde göra henne olycklig? Hvilka voro de som mest besökte huset?? Jag kände en, en riktig narr?, sade Leslie; ?han ansåg sig sjelf mycket klok, men lät bedraga sig af hvarje qvinlig och manlig idiot som kom i hans väg.? Då kan det inte vara honom som hon saknar.? . Saknar hon då någon ?? ?Jag kan inte med bestämdhet säga det; hennes biktfader vet det; om hon fatt erfara fåfängligheten af jordisk kärlek, hoppas jag att detta skall vända hennes själ till kyrkans heliga brudgum.? Gud förbjude det! utropade Leslie. Och hvarför det, sir? Tror ni inte att hon har någon kallelse ?? Kallelse?? upprepade Leslie, utan att egentligen veta hvad han sade. Innan hon for till England trodde jeg det?, fortfor abbedissan, men erfarenheten af verldens tomhet och sorger verkar ofta en förändring till det bättre hos ett ömt och vekt hjerta.?