Aftonbladet – 21 november 1864, sida 2

Leslie drog sig undan, då hon närmade sig honom. Kärlek !4 sade han. Använder du denns benämning på en oren fantasi, för hvars tillfredsställande du inte skydde att förstöra sjelfva föremålets lif och välfärd? Du vet alltför väl att du var nära att döda, och att du för alltid förstört min lefnads lycka och frid, känner du äfven. Men jag bryr mig inte om att vidare söka utreda härfvan at dina intrasslade bedrägerier. Nog afalljag vet att allt hvad du sagt och gjort är falskt. Jag har fördragit dig så länge som jag ännu inte kände din falskhet; nu får du bära hvad som kan drabba dig — du har sjelf ådragit dig det genom din skändliga handling. Far vällt Med dessa ord lemnade han rummet. Laura sprang efter och ropade på honom, men han stängde dörren och gick till sitt rum. Då han väl kommit dit in, stod han der en stund alldeles som förstelnad vid tanken på all den sorg och olycka han hade dragit öfver sitt eget och en ännu kärare varelses hufvud. Han såg med förfärlig klarhet hvilken himmelsk sällhet han hade bortkastat för att utbyta den mot all den jemmer, som nu omgaf honom. Han tänkte med fasa på huru han så länge kunnat låta sitt förstånd och sitt hjerta förblindas; han tänkte med marterande ånger på de långa veckor och månader, som han hade uppskjutit att försona den grymma orättvisa ban hegått — och vid denna tanke beslöt han att -.nast, utan ett ögonblicks uppskof, söka skatta sig ett samtal med Leonora, resultatet deraf månde sedan blifva hurudant som helst. Han bortskakade den förlamning, af hvilken han i första ögonblicket blifvit angripen, och vidtog mått och steg för att ge