Aftonbladet – 21 november 1864, sida 2

Jag vet åtminstone inte motsatsen. ?Du erkänner således att dina insinuationer och förklaringar voro falska ?7 ?Falska !4 npprepade Laura. Vidare. Det var ett bref som du gaf mig. Förklara huru det hängde ihop med det. Jag har ofta burit in bref till dig.? Det var ett bref som påstods vara skrifvetaf Leonora Ladylift till din kusin Bicester. Var detta bref förfalskadt? Det var hennes egen handstil? , sade Laura. Hvad är det gom du döljer i ditt svar? Vågar du säga att hon skiekade det till honom? Vågar du . ..? Jag handlade i öfverensstämmelse med mitt syftef, sade Laura, och du trodde blindt hvad som sades. Ibland känner jag mig verkligen färdig att skratta, när jag tänker på huru en obetydlig qvinna som jag så lätt kunde narra en man som ansåg sig skarpsynt och så öfverlägsen som du. Skratta! inföll Leslie; ja, det anstår just en person, hvars trolöshet och brott lifvit afslöjade och som sålunda går till mötes den undergång hon beredt andra ! Laura sprang upp. Nej, nu går du för långt! Brottslig har jag visserligen varit, men hvad var det väl som gjorde mig så? Beklagansvärd må jag väl vara, men jag vågade allt för att viuna det mål, efter hvilket jag sträfvat och som jag äfven vann. Jag är din — och du är min! Detta var mitt enda hopp, min enda tanke — och för detta hopp och denna tanke offrade jag allt. Hvad jag än må begått, så bör du dock inte vara alltför sträng mot mig, Leslie, ty det, för hvilket jag riskerade min själs välfärd, var din kärlek!