Aftonbladet – 19 november 1864, sida 2

CHvad menar du med det?4 frågade Leslie. Det fanns en tid, då jag oinskränkt kunde råda öfver allt hvad som tillhörde mig. Detta är en temligen egendomlig anmärkning, sade Leslie; men låt oss nu tala rent ut om saken, efter som din bror är närvarande. Säg mig uppriktigt, Lawrence, om den förebråelse, som låg i d.n systers ord, är väl förtjent? Min bästa Laura, jag är åtminstone för en gång tvungen att ge dig orätt. Du kan omöjligen ha glömt huru nobel Leslie visat sig mot dig i alla afseenden.t Jaså, så att du verkhgen påstår att jag har orält. Ett sådant ord hörde jag aldrig af dig den tiden då jag var så lycklig att bo hos dig.t CÄnnu ett ord, sade Leslie; ty du måste vara rättvis mot dig sjelf. Narrade jag dig med falska förespeglingar då jag förde dig hit? Nej bevars. Jag låter verkligen inte så lätt lura mig som andra, hvilka ge sig min af att genomskåda allt. Hvad menar du med det?4 sade henne: bror, som märkte att Leslie vid detta ut fall, blef blodröd i ansigtet och bet sig i läpparne. Leslie insåg också ganska riktigt att hon syftade på hans olyckliga förhåltande till Leonora, hvarom mr Chausen hittills hade varit okunnig, och han beslöt nu att så gerna med ens berätta alltsammans. hellre än att utsätta sig för Lauras retsamma hänsyftningar, hvarje gång hon blef vid aäligt lynne. sDet är verkligen sann, sade han till sin svåger, Satt jag blef på ett sällsamt sätt bedragen af en person på hvilken din sy ster anspelar.