Aftonbladet – 19 november 1864, sida 2

Jo, naturligtvis; det skulle väl en hvar tycka. . Vi äro inte ense om huru byggningen skall repareras, inföll Leslie. Nej, ty jag skulle gerna vilja att des: karakter blatve bibehållen. Jag inser inte, att det kan vara skäl att förstöra någonting vackert, endast derför att en annan önskar att bevara den. Kan du se hålet derborta i muren, 1 aurence? sade Leslie. Jag kröp som pojke uppför muren, genom att sticka händer oc fötter in i de djupa springorna, men i hast lossnade ett stort siycke och jag föll hulfvudstupa till marken. Det var väl tusan! Och du bröt inte hal sen af dig? utbrast mr Chausen. Nej, så tycks det, svarade Leslie. Är det kanske derför, som du vill låte allting här stå oförändradt och förfalla? frågade Laura. Det ämnar jag visst inte göra. Då jag för någon tid sedan visade dig min plan till ombyggnad, sade du dock till mig, att du inte ämnade vidtaga någon förändring.4 Nej, ursäkta mig, deruti misstager cu dig. Jag tyckte om den rlan du hace uppejorts men det var för öfrigt min åsigt, och detsamma tänker jag ännu, att en betydlig reparation här är af nöden. När ämnar du börja ombyggnadentt frågade mr Chausen. tJog har ännu inte fattat något bestämdt beslut i den frågan, svarade Leslie. I sådant fall kan du gerna öfverlemna alltsammans åt mig, inföll Laura. Jag har tänkt mycket öfver saken oeh jag har åtminstone rätt att bestämma öfver en del af utgifterna här i huset.4