Aftonbladet – 18 november 1864, sida 2

— L ollt sinne för naturen. Han hörde ett förvirradt sorl af ljud utan harmoni och såg vexlande former, men utan skönhet. Han kunde icke längre skilja mellan goda och onda handlingar. Icke en gång den grymma pröfning, som han hade genomgått, syntes tillräcklig att förklara denna både andliga och kroppsliga ruin, och han var fullt och fast ötfvertygad att det var hans nåra förestående död som sålunda förmörkade honom med sina skuggor. I denna sinnesstämning skref han flera oånger till Laura för att be henne bryte deras förbindelse. För honcm var det en fullkomligt likgiltig sak om den blefve bruten eller icke, men för henne kunde den icke medföra annat än sorg och olycka. Laura aktade emellertid lika litet på hvad han skref, gom hon förut hade bekymrat sig om läkarens olycksbådande spådomar, då han låg sjuk på Chausen Wood. Så snart frågan gällde Leslie, var hon snärjd af en lidelsefull förblindelse; hennes känslor för honom hade i början endast varit ett flyktigt tycke, men svartsjukan hade gifvit dem ökad styrka, och nu, då hon hade störtat sin själ i förderf, var det icke troigt att hon skulle segra öfver sin lidelse. Om det vore möjligt för oss menniskur att öra samma sak tvenne gånger, skulle man sällan bli vittne till upprepande af hvad som en gång skett. Men den unga flickan, som gifter sig, för penningans måste först na erfarit huru mycket verldens bifall, dyrbara drägter, hästar och vagnar äro värda, nonan hon kan förklara att hon ej skulle vilja ingå i ett sådaat äktenskap, i fall det unde göras om igen, och den man, som sndast lefver för sin ärelystnad, måste först a prölvat den tillfredsställelse, som vinnes senom makten och uiassans hyllning, innen