Aftonbladet – 17 november 1864, sida 2

Roundel skulle komma hem först den följande dagen, i det hon instinktlikt begagnade hvarje tillfälle till att vinna tid; men hon visste mycket väl att han hade varit hemma en hel dag, emedan han redan hade underrättat henne om att han hade utfört det uppdrag som hon hade anförtrott honom. Det hade kostat Laura den största ansträngning att förmå Leonora att återvända till klostret och hon insåg derför vödvändigheten af att tala med mr Roundel innan Leslie sammanträffade med honom. Klockan hade redan blifvit tio innan hon kom fram till sin bestämmelse. Hon var icke blind för att det var en låg rol hon ämnade spela; men hon ville utföra den på ett sådant sätt, att ingen skulle våga komma med närgångna frågor, hvad som än måtte sägas dä hon väl gått sin väg. Hon hade dessutom tagit med sig en rätt vacker enningsumma som hon ville gifva mr oundel under förevändning att hälla honom skadeslös för hans utgifter under resan, och hon tviflade icke ait han, då han. mottog denna summa, skulle känna sig förpligtad att visa henne ytterligare tjenster. Hennes hjerta klappade oroligt, medan hon väntade på mr Roundel i hans kalla, otrefliga arbetsrum, men så snart hon hörde honom komma, kufvade hon genast sin rörelse och satte sig ned med n värdighet, som: om hon der i huset kunde befalla öfver allt och alla. Som hon väl insåg att anledningen till hennes ankomst skulle väcka ännu större förvåning än den ovanliga visiten, ojorde hon ingen ursäkt för silt sena besök, utan gick rakt på saken, utan något slags inledning eller företal. Ni har gjort mig en stor tjenst, mr Roundel?, sade hon, ?genom att föija den unga flickan till Frankrike.?