Aftonbladet – 17 november 1864, sida 2

nat än sanningen, sade Laurai en mycket stolt ton. Ni berättar hvad ni sjelf vet om hennes ankomst till klostret, och dertill lägger ni hvad ni nu fått veta af mig rörande hennes afvikande derifrän. Ja, nu förstår jag, sade mr Roundel helt sakta, i det Lauras ögon mötte hans. Derpå bad hon honom om ursäkt för att hon besvärat honom så sent på aftonen, och aflägsnade sig, följd af mr Roundel, som hjelpte henne upp 1 vagnen. Då hon hade kommit ur sigte, ryckte mr Roundel på axlarne och gick småleende in till sig. Leslie hade tillbragt natten på Cantletons värdshus, der han oafbrutet hade vandrat fram och tillbaka på golfvet i sitt rum; och så snart dagen grydde, fortsatte han sin vandring i fria luften tilldess tiden ändtligen hade framskridit så långt, att han kunde förfråga sig om när mr Roundel väntades tillbaka. Pigan svarade att herrn redan var hemkommen, och ett ögonblick derefter stod Leslie inför mr Roundel. Denne hade tänkt närmare öfver hvad som förefallit och kommit till det resultat, att den rika och mäktiga miss Chausen var den förorättade personen i denna för honom så gåtlika historia 3 och i sådant fall kunde han icke göra något bältre än att gå in på hennes åsigter, hvarigenom han befordrade sina egna intressen och uppfyllde hennes önskningar. Han drog derför icke i betänkande att gifva Leslie en berättelse, som stod i öfverensstämmelse med Lauras instruktioner. Leslie åhörde honom lagnt och skänkte hans ord en så fullkomlig tillit, att mr Roundel nästan sjelf började tro på sanningen af hvad han hade berättat. Det är en mycket hygglig och förstån dig karl, sade han för sig sjelf, då Lesli