Aftonbladet – 17 november 1864, sida 2

— Rörande ett af mekanikus Westlund uppfunnet kammarladdningsgevär skrifver en insändare till Göteborgs Handelstidning: Af minst ett hundra åtskilliga kammarladdningsgevär, som kommit till min kännedom i både nya och gamla verlden, synes den största svårigheten vara den att förena pipan med kammaren fullkomligt tätt. Vid afskjutandet af de första skotten afsätter sig en slaggformig substans i sammanfogningen, hvilket gör att kammaren ej kan förenas med pipan fullkomligt tätt. Denna olägenhet är förekommen i hr Westlunds modell, derigenom att kammaren har en mal och femal mutter i ena ändan, en stålarm är förenad med kammaren, som kringvrider den under samma tid den förenas med pipan. Den slaggformiga substans, som afsätter sig i den konformiga samman fogningen för hvarje skott, utpressas för hvarje gång kammaren förenas med pipan, hvaraf följden är att hvarken smuts eller rost kan förstöra tätheten. Den slitning som möjligtvis kan uppstå genom ett oupphörligt öppmande och förenande af kammaren till pipan, skall säkert af den mest praktiske kännaren betraktas såsom en ringa bråkdel af en linie under ett nummer af år; denna slitning afhjelpes genom att inskrufva kammaren i pipan litet längre. 50 å 60 knallhattar inläggas på en gång; knallhatten påsättes i ett ögonblick, genom tryckning med fingret på en knapp. Krut och kula äro förenade i samma patron. Ett skott kan aflossas hvar femte sekund.