Aftonbladet – 17 november 1864, sida 2

När jag kan göra er en tjenst, skyr jag inga besvär, sade mr Roundel. ?Nå ja, egentligen var det då snarare henne som ni gjorde er tjenst, än mig.? ?Ja, naturligtvis.? Tycktes hon glad öfver att komma tillbaka till klostret?? Jag kan just inte säga det4, svarade mr Roundel. Iote det? Det var verkligen i hög grad öfverraskande. Hvad kunde det väl då vara som förmådde henne att med så mycken ifver yrka på sin resa? Kom ingen och helsade på henmne?? ?Vi släpptes in af en flicka, då vi...4 ?Nej, jag menar, om ni inte träffade någon på vägen. Då jag tänker på huru ifrig hon var att få resa... men det är sant, med er tillåtelse vill jag nu afbörda min skuld.? Mr Roundel såg genast på sedelns storlek att han måste ställa sina svar annorlunda än han hittills hade gjort. ?Då jag tänker på huru ifrig hon var att få resa, återtog Laura, kan jag knappast tro annat än att denna plötsliga ifver måste ha stått i samband med — ni känner ju min kusin, sir Peter Bicester? Mr Roundel bugade sig jakande. Ni kan nog förstå att hennes tycke för den unga mannen på intet sätt uppmuntrades af oss; men det är dock möjligt att hon till den grad bedårat honom .X Ja, det är verkligen mycket som talar härför, sade mr Roundel. tHvad säger ni? Skulle ni ha skäl att misstänka? . Jag kan inte neka till att jag hade mina egna tankarX, sude mr Roundel, som ansåg att detta yttrande kunde lämpa sig till hvad som kom efter. Nå, hvad var det som hände?