Aftonbladet – 16 november 1864, sida 3

etsmän afskedade. Pensionerna väntas i nlighet med fredstraktaten komma att bealas af hertigdömet. Det definitiva besluet om dessa punkter lär blifvit fattadt i ördagens statsråd. De preussiska krigsfartygen Ancona, Vieta, Nymphe, Victoria, Gazelle och Ariosta kola jemte 4 kanonbåtar öfvervintra i Kiel. Vietoria har gått in till Arendal i Norge ör att reparera sina under de sista stornarne erhållna skador. Ehuru hr Vogel v. Falckenstein på sin egerings befallning upphäft en del af de jåbud, hvarmed han förtryckt Jutland, visar an fortfarande sin karakter genom de småktiga personliga förföljelser, som hela tiden ika mycket som de allmänna påbuden kaakteriserat hans grymma regemente. BSåunda berättas från Randers den 10 dennes: Vid ångfartyget Yduns ankomst hit i morse rån Köpenhamn infonn sig ett preussiskt nilitärkommando på fartyget och arresteade dess befälhafvare, kapten Jens Peteren. Orsaken är oss obekant. Kapten Peersen är tronsporterad till högqvarteret i Aarhuus. Uti ett bref från Sundeved, dateradt den 5 November, heter det: I detta ögonblick, lå den för oss slesvigare så sorgliga freden tår nära sin afslutning, är det glädjande ch ger hopp för framtiden att se, huruleles Sundeveds invånare likväl icke förneka in ärfda kärlek till det gamla Danmark, ch det gör godt alt lägga märke till, att le trots den svära tiden icke frukta att ägga sina känslor i dagen. Den 3 Nov. stod Broagers marknad, der alltid en mängd yersoner samlas från den tätt befolkade rakten på 3 å 4 mils omkrets. Denna sång hade man beslutat alt visa tyskarne, mura Sundevedsboerna äro sinnade. Vädret rar vackert, och redan från tidigt på morsonen såg man folk strömma till Broager. Men tyskarne hade också träffat sina anstalter; sålunda var en preussisk patrull hitkallad, som strök igenom stadens gator och hus; äfven sågs ett halft dussin s. k. vensdarmer, som vi eljest här i Sundeved salla öfverlöpare?. Redan midt på dagen var det stor oro bland folket; man hörde beständigt ropet: ?Ned med tyskarne! Ned med rebellerua!? 0. s. v. Men först på aftonen fick det riktigt fart, och nu gick det öst med danska sånger och tal trots gensdarmer och bajonetter. Det var enighet, och vid en enda våldshandling från tysk sida hade tusende händer höjt sig mot ty: rannerna. Från stidens alla utskänknivgsställen ljödo uteslutande våra kära danska nationalsånger med stor kraft och lif, så att det hördes och kändes att det var hjertats röst. Bland sångerna voro: 7Så ska vi nu åter med preussarne slåss?, Danmarks, Danmarks fappre män vinna Slesvig nog igen! Holger Danskes Märke? och andra. Der föreslogos också mångfaldiga skålar, såsom för Fredrik VII:s minne, för Danmark till Eidern, för Norden och för en snar befrielse från germanernas örnklor. Jublet var stort och slutade icke förr än följande morgon kl. 4. Allt tilldrog sig midtför näsan på de tyska soldaterna och gensdarmerna, hvilka voro alldeles förbluffade och stodo såsom förstenade inför ett så kraftigt uttryck af det danska sinnelaget. Gerna skulle de brukat våld, men de vågade icke och nöjde sig derföre med att göra ifriga annotationer. Till och med truntimmerna vågade demonstrera i dansk riktning, i det de den dagen buro röda och hvita halsband. En deputation från Kiels kommunalstyrelse öfverlemnade i fredags till den Augustenborgske pretendenten en adress, hvaruti yttras glädje öfver den genom freden bestämda skilsmessa mellan hertigdömena och Danmark samt förhoppning att prinsen af Augustenborg nu snart, sedan han kommit öfverens med Preussen, måtte blifva insatt i regeringen. Härpå svarade pretendenten med ett tal, hvari han yttrade sin tacksamhet såväl mot Gud som de tyska stormakterna och specielt mot konungen af Preussen för hvad som genom freden blifvit uträttadt. Han framhöll vidare nödvändigheten af att hertigdömena särdeles i mari timt hänseende sluta sig till Preussen, och yttrade sig om sin rival, storhertigen af Oldenburg, på följande sätt: ?De grunder, hvarpå H. K. H. storhertigens af Oldenburg arfsanspråk stödja sig, hafva hittills icke varit mig bekanta. Men sedan jag numera selt och lärt känna dem, tvekar jag icke att yttra den öfvertygelse, att min rätt snart nog skall blifva erkänd på alla håll?. Talet, som meddelas i ?Kiel. Zeit.?, slutade med några vänliga ord till deputationen och en försäkran om pretendentens beständiga intresse för landets väl. Prins Fredrik af Noer, som i dessa dagar gift sig med ett amerikanskt fruntimmer, miss Lee, och genast efter bröllopet med sin unga fru afrest till storkarnes hemland, Egypten, synes trots sin höga ålder hafva ingått ett fullkomligt inklinationsparti. Prinsen har nemligen för att vinna sina önskningars mål måst bringa det stora offret att afstå från sina rättigheter såsom medlem af ett Psuveränt? (!) furstehus, alldenstund hans rnpublikanska fästmö icke ville veta af något morganatiskt äktenskap. För att lägga litet balsam på det suveräna såret, har kejsaren af Österrike på prinsens anmodan upptagit honom i det österrikiska fursteståndet under titeln ?Färst v. Noer. De barn, som af detta äktenskap möjligen I födas, skola blifva grefvar och grefvinnor af Noer, men 0 ve! titeln ?Durchlaucht? Ibar den gamle prinsen för alltid måst afstå; den tillkommer blott den jemnbördiga Tadeln, i Enligt fullkomligt tillförlitlig underrättelse, säger Aarhuus Stiftstid.?, skulle de utländska truppernas utmarsch från Jutland I börja onsdagen den 16 November. Den 7 dennes anmälde sig på Köpenhamns 2:dra polisstation en person, iklädd asiatisk drägt, och utbad sig polisens bistånd at blifva befordrad till sin bestämmelseort Pa ris. Han förklarade att han kom från Pe Itersburg, men för sjukdom blifvit landsatt: q Köpenhamn. Öfverlarten hade han betal I med 60 rubel, och 70 rubel, som han hafi